Ibland är det enklaste svaret det enda rätta.

Detta var efter ett hjälpmammesamtal jag haft senaste tiden där jag hade svårt att sätta fingret på vad det egentligen var som behövde rättas till.
Ett hjälpmammesamtal är när en hjälpsökande mamma ringer till mig angående sin amning.
Denna gång försökte jag verkligen gå igenom hela den långa listan på tänkbara orsaker och eventuella lösningar men ingen stämde riktigt. Och det var inte förrän jag la på som jag insåg att det jag först hade lust att säga, men kände var lite ...kanske förmätet, att föreslå nog ändå var den rätta lösningen. Nämligen att barnets knölande kanske orsakades av att barnet blev ammat för sällan inte att barnet led av allergier, hade fel tag och svalde luft eller hade någon mystisk magsjukdom.
Saken var också den att jag just innan detta samtal hade suttit och svarat på en inlämningsuppgift i mina studier där frågan var nästan identisk till detta samtal varför just detta samtal naturligtvis vållade mig extra huvudbry över att inte kunna lösas snabbt och enkelt. Men med lite mer basalt tänkande kanske det hade blivit just så enkelt.