Det hände sig nämligen igår i korsningen nedanför sjukhuset att jag hamnade bakom en stillastående bil. Den körde igenom korsningen och stannade sedan som om dess förare väntade på något. Så jag väntade, och väntade, och väntade. Till slut gjorde jag vad en försynt människa kan uppleva som jobbigt, nämligen tutade på bilen framför.
Efter en stund kom bilens förare ut. "Shit, nu blir det bråk!", tänkte jag och vevade ner rutan redo att be om ursäkt och samtidigt förklara att jag kan ju inte stå här med baken fortfarande i korsningen mitt i full julrusning.
Det visade sig att bilen framför satt fast i en isfläck och befarade att hon skulle rämna rakt in i en parkerad bil strax bredvid så om jag kanske kunde backa undan?
Jag tvingades inse exakt hur halt det var ute när min buss plötsligt slirade på framhjulen. Och då var det med stor lättnad och glädje jag kopplade in fyrhjulsdriften och snabbt kunde ta mig därifrån som om jag körde på en grusväg.
:)
...och ja, jag frågade bilens förare om hon ville ha hjälp men hon tackade nej och ville bara att jag skulle backa så hon kunde prova att backa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar