Det var faktiskt inte jag den här gången utan maken. Vi skulle samåka så jag reagerade inte på att hans klocka inte ringde utan tänkte att han passade på att ta lite sovmorgon då jag börjar jobbet senare än vad han gör.
Men när man hängt tvätt, tagit ur diskmaskinen, satt på kaffe, väckt och fått på kläderna på tre av de fyra barn som skulle med på morgonen och han fortfarande ligger i sängen blir jag misstänksam. Och visst hade han försovit sig och visst blev det lite snålt om tid.
Men så är det ibland. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar