För alla finns en gräns och för föräldrar flyttas den hela tiden.

Jag kände så idag. Att man kommer till en gräns någonstans där man inte orkar med. I jobbet blir det så, och mina arbetskollegor kan också komma till en gräns där de till slut måste säga ifrån.
Sen kommer man hem. Och man kan slå sig blodig men gränsen man har får man vackert flytta. Som att få barn att städa. Jag får byta inställning tror jag. Stänga en dörr kanske kan hjälpa? Så man inte ser skiten.