"Att göra något helt annat är att utvecklas, att sluta göra något man gillar är att tappa en bit av sig själv."

Jag har haft samtal med en veterinärstudent, som gör praktik hos oss. Det blir ju lätt en del samtal när man sitter en timme eller två tillsammans i en bil. Hon uttrycker rädsla för att bli utbränd eftersom så många veterinärkollegor gått den vägen. Jag kan förstå hennes känsla. Samtidigt tycker jag det är synd om det ska hindra henne från att prova på andra saker i yrket än de hon redan känner till sedan sin tid som veterinärassistent. Så jag hoppas att jag har kunnat peppa henne att söka jobb även utanför smådjursområdet.

Den andra biten av ordspråket handlar om att inte göra tårtor längre. Alla mina färger har torkat för länge sedan, tårtskåpet har börjat fyllas med allehanda andra kökssaker och tårtorna känns som ett minne blott. Det är inte bara tiden som inte räcker till. Det är kreativiteten, ekonomin och min livssyn också. När man sitter med två arbeten, som båda innebär logiskt tänkande och helt baseras på vetenskap gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Min kreativa del av hjärnan uppehålls med att fundera ut var jag bäst kan ha nytta av vetenskapen. Ekonomin eftersom det är dyrt att göra tårtor. En del har tyckt att det varit dyrt att köpa tårta av mig men ofta har jag bara tagit betalt för vad det faktiskt kostar. Ingredienserna är en sak, grädde, choklad av lite finare sort, bär osv blir dyrt i längden. Och därtill kommer färger, specialformar osv... Det kanske tycks snålt att räkna in även sådant men har man en familj på sex barn så blir man liksom tvungen. Nu har jag dock inte gjort speciellt många tårtor på beställning, de kan nog räknas på fingrarna. Men faktum är att jag märker på vår ekonomi att jag har slutat med min hobby. Det sista hindret, livssyn, handlar om att jag försöker sluta äta socker. Och jag försöker anamma detta även på mina barn. Samtidigt är jag miljömedveten och snål så jag vill inte slänga rester. Och rester blir det när man gör figurtårtor. Och vem ska då äta resterna fulla med socker? Knepigt värre.

Men någon dag hoppas jag på att kunna göra tårtor igen. För det är himlans kul!