"Med ärlighet når man långt. Med omtanke når man längre."

Jag försöker vara ärlig och tänker att med en sån där total och inre ärlighet så kommer man nå andra människor, göra sig förstådd. Jesper Juul tycker också att man ska vara ärlig -mot sina barn.
Och det är väl bra. Men efter ett tag måste jag erkänna att ärlighet blir tråkigt. Det blir torrt på något vis och man känner att det behövs annat i en relation än bara ärlighet. För utan omtanke om varandra har man ingen relation. Det är att med bry sig om andra som mänskligheten börjar.

"Nackdelen med personlig utveckling är att den bara utvecklar en person."

Det är lite självironiskt idag. Jag har under hela mitt liv reflekterat över hur andra beter sig, över gruppdynamik, min egen del i relationer osv... lite sådär som en hobby.
Och någonstans inser man också att det inte spelar någon roll hur mycket jag gör för alla andra är som dom är. :)

"För den som har bestämt sig finns ingen återvändo förrän ett nytt beslut har tagits."

För så är det. Har man bestämt sig så har man och då är det vad som gäller. ...fast man kan nästan alltid fatta ett nytt beslut ända tills man gjort det man bestämt sig för.

Sicken tur! :)

"Life is lika a box of craft. It´s up to you what you make of it."

Moster, lillasyster tillika svägerska kom några dagar innan jul för att vi skulle hinna landa. Mina föräldrar kom över ett tag på julafton tillsammans med julmat, goda miner och julklappar till barn och barnbarn.
Dagen efter är det dags att tänka på jobbet igen då jag kliver på jouren mitt på dagen.

Vi gjorde inget speciellt av julen i år. Tog det som den kom. Vi hade alla en massa stök kring annat innan och det kändes lugnast att inte stressa upp sig. Istället satsade jag på att vara nära barnen, hinna se, höra och krama dem.


På juldagen har jag och maken helt olika uppfattning om hur julafton var. Trots att vi upplevt dagen tillsammans och därmed varit med om samma saker.
Det får mig att tänka på att vi är många som har samma förutsättningar och ändå gör vi helt olika saker av dem.



GOD FORTSÄTTNING!!!

"Skinka, julklappar, pepparkakor och glögg... men en God Jul får bara den som mår bra längst inne i sig själv."

Jag ska direkt börja med att säga att självklart känns det inget bra i dessa tider för den som inget har. För den som är utanför samhällets annars så självklara julfirande, dem som Karl-Bertil Jonsson besöker varje julafton. För hur bra självkänsla man en må ha så står man fortfarande utanför och för alla känslor man kan få av det har jag full respekt.

Men för de övriga. För alla dem som har råd att köpa lite julmat och någon klapp och som har haft orsak att ge sig ut i julruschen om så än för en endaste klapp så tror jag ändå att det inte spelar någon roll hur mycket olika sorters julmat, dricka eller chokladbitar man sitter med där på kvällen om man inte själv mår bra längst inne i sig själv. För med en bra självkänsla behöver man inte alla de där dyra sakerna och prylarna. Det kan ta tid att nå tid. Jag kan ser framför mig ungdomen med senaste tekniska pryl i händerna hånskratta åt mina ord om att vara lycklig inombords och inte behöva det ena och det andra. Men tänk om du plötsligt blir av med allt det där vem är du då om du inte har en bra självkänsla att stå på?

Så se till att krama dina barn lite extra och påminn dem om att du älskar dem även när de sparkar, skriker, bråkar och vägrar ta på sig kläderna på morgonen när du har bråttom iväg på jobbet. Att du älskar dem då lika mycket som när du stoppar om dem på kvällen och tittar på deras underbara sovande ansikte och undrar hur du någonsinn har kunnat säga ett enda hårt ord.
Krama dem utan orsak så de vet i djupet av sitt hjärta att de alltid kommer vara älskade för dem de är. För det är där självkänslan, grunden i vår tillvaro, börjar.

"Till den som bara ger finns ingenting att få."

Det är flera saker som lett fram till dagens ordspråk. Dels för att jag funderat en del på hur mitt eget beteende spelar in för hur jag blir bemött. Ibland krockar ju ens inre med hur man för fram det på utsidan och då får man inte den reaktion man förväntar sig.
Detta ledde mig fram till en sida om sk Enneagrammet. Det är ett slags personlighetstest, i vilket en av personligheterna bland annat beskrevs som; Ger och förväntar sig därmed att få tillbaka samma sak från andra och förstår inte att det beror på andra saker om man får uppmärksamhet eller inte. Inte exakt så, men på ett ungefär.
Och samtidigt lär de ut på Kyrkis här (Kyrkans barntimmar) att man ska bemöta andra såsom man vill bli bemött själv.

Eftersom jag är en ständig tänkare förde det mig vidare till filmen "Vad kvinnor vill ha." med Mel Gibson i. Den där han får gåvan att höra vad andra tänker. I den filmen förekommer en beige tjej, som går runt och servar alla och säger God Morgon och så men ingen ser henne.

Jag har inte funderat klart ännu, kanske har du svaret på frågan. Om varför de där personerna som går runt och ger hela tiden till sin omgivning faktiskt ofta inte får själva. Jag har en sådan person på mitt jobb, du har säkert också någon sådan i ditt liv.

Vad tror du?

"När minnet av höstens töväder ligger som ett istäcke under snön är det lätt att bli tacksam för fyrhjulsdrift."

Det hände sig nämligen igår i korsningen nedanför sjukhuset att jag hamnade bakom en stillastående bil. Den körde igenom korsningen och stannade sedan som om dess förare väntade på något. Så jag väntade, och väntade, och väntade. Till slut gjorde jag vad en försynt människa kan uppleva som jobbigt, nämligen tutade på bilen framför.
Efter en stund kom bilens förare ut. "Shit, nu blir det bråk!", tänkte jag och vevade ner rutan redo att be om ursäkt och samtidigt förklara att jag kan ju inte stå här med baken fortfarande i korsningen mitt i full julrusning.
Det visade sig att bilen framför satt fast i en isfläck och befarade att hon skulle rämna rakt in i en parkerad bil strax bredvid så om jag kanske kunde backa undan?
Jag tvingades inse exakt hur halt det var ute när min buss plötsligt slirade på framhjulen. Och då var det med stor lättnad och glädje jag kopplade in fyrhjulsdriften och snabbt kunde ta mig därifrån som om jag körde på en grusväg.
:)

...och ja, jag frågade bilens förare om hon ville ha hjälp men hon tackade nej och ville bara att jag skulle backa så hon kunde prova att backa.

"Nisse grå skyndar att göra allt klart, för det vore inte fint att under granen ha bart."

Ja, det var ju inte ett ordspråk egentligen utan mer ett litet rim. Fick bara lust att skriva det.

Jag har drabbats att julångest och det trots att jag verkligen intalade mig att det skulle gå bra, detta år, att göra nästan ingenting. Hålla allt på en minimal nivå.
Ändå så är det tusen och åter tusen saker som jag måste göra och tiden räcker bara inte till. Då borde man inte facebooka och blogga säger vän av ordning men faktum är att man måste ha små andhål i vardagen för att klara av att fortsätta göra saker. Så dem kommer man inte undan.

Nå, det är väl bara att logga ut och fortsätta. Barnen måste ju ha tårta och julklappar... eller vad de nu ska ha.

"Det är när livet kommer ikapp en som ångesten gör sig påmind."

Det låter allvarligare än det är även om det ligger en viss sanning i påståendet. Såhär inför jul är det lätt att bygge, julklappsinköp, jobba extra, komma ikapp gamla synder i jobbet, pussa barnen extra mycket, gå på luciafirande och julavslutningar och skicka julkort liksom blir lite för mycket. Även om man verkligen försökte dra ner på allt så är det svårt att ställa in julen även om det är vad som förmodligen skulle vara det bästa vissa år.
Så när småångesten gör sig påmind och jag tänker efter var den kommer ifrån och inser att jag behöver dra upp huvudet ur sanden för att syna allt i sömmarna så räcker tiden ändå inte till för att se allt. Hur man än gör så hinner man faktiskt inte ta kontrollen över alla saker ibland även om en hurtig utvecklingscoach står och ropar att man hinner, det handlar bara om prioritering!

Men skam den som ger sig! Det är iaf något som man får med åren, vetskapen om att det oftast kommer en morgondag och gör det inte det så var det skit samma ändå. :) Livet är till för att levas, inte styras.

Ha en god fjärde advent!

"Den som har hål i hjärnan gör bäst i att lägga ner allt vad julstress heter."

Jag blev utbränd light i somras. Diagnosen heter depression, eller egentlig depression om man ska vara korrekt. Jag tänker att den som inte varit deprimerad och utbränd har inte en aning om vad den pratar om. Jag har nämligen haft båda diagnoserna och jag kan bara säga att de är lika lika varandra som öroninflammation och halsont. De sitter båda i huvudet men det gör ont på olika ställen.

Är man deprimerad ser man ingen mening i att gå från punkt A till punkt B. Är man utbränd förstår man inte hur, eller ens att man ska från punkt A till punkt B. Att vara deprimerad är som att ha gröt i hjärnan och att vara utbränd är som att ha hål i hjärnan.
Och har man hål i hjärnan är det liksom ingen idé att ens försöka julstressa för man kommer ändå inte lyckas med mer än man lyckas med. Så i år blir det jul.

"Det är omöjligt som ung att veta hur ens val ska te sig senare i livet."

Funderingen kommer dels från att vara bonusmamma till en 18 åring som inte följer den förväntade vägen man antas ta i livet. Det är väl långt ifrån alla som tar den förväntade vägen men någonstans tycks omgivningen ändå vara mest lugnad när man gör det som förväntas.
Och jag tänker att hennes val nu kanske inte kommer spela någon roll senare i livet eller så kommer de val hon gör nu färga hennes liv många år framöver. Det kan ingen veta. Och det får mig också att reflektera över mitt eget liv och hur jag alltid försökt göra rätt och välja klokt och ändå kan jag se att mitt liv hade sett annorlunda ut om jag hade gjort andra val.

Oavsett är det ändå skönt att leva i ett land där man fortfarande har ett val, fast man är till åren kommen.

"Med tiden löser sig den mesta skiten."

Jag har julstädat idag. Och det är, efter en höst full av aktiviteter andra än att städa hemma, som man inser att med lite blötläggning och väntan så löser det mesta upp sig och blir lätt att få bort.
Man kan också tänka att efter ett jubord på jobbet så inser man, i bilen på vägen tillbaka till jobbet, att en hel del skit rinner under broarna ibland men att det ändå reder sig med tiden. :)

Ska det hända händer det samma vecka.

Händer gör det. Och det blir bara mer.

Från början skulle jag ha helgjour, tuff arbetsvecka, de sista kursdagarna på distanskursen, möte i Stockholm och maken har dyrt storfrämmande på jobbet från Göteborg.

Så då bestämde sig släkten för att peta in en begravning, vilket gjorde att vi fick börja jaga barnvakt. Naturligtvis blev det tjockt på jobbet när ytterligare en veterinär gick och blev sjukskriven.

Stressen börjar infinna sig men det går ändå att hålla huvudet ovanför vattenytan. Ända tills dagis ringer på måndag eftermiddag och berättar att minsting är sjuk -feber. Fem minuter senare ringer de igen och nu har han kräkts. Han fortsätter kräkas och ha hög feber och jag ställer in alla beslut till dagen efter för att se hur han mår då. Alla resor och barnvakter får dock ombokas eftersom det inte är någon idé för någon av oss att ta med barn när de riskerar bli magsjuka under resan.

På eftermiddagen ringer bonusdottern och vill gärna ha biljettpengar för att ta sig upp hit i slutet av veckan.

Sisådär 05.30 börjar nästa barn kräkas och det är bara att konstatera att hotellet i Uppsala får avbokas och kursledare kontaktas. Mötet är inte förrän på lördag så dagordningen måste fortfarande bli gjord, liksom opponeringen på fördjupningsarbetet. Maken jobbade över igår för att vara ikapp under sin frånvaro iom begravningen.

Ena barnvakten, mamma, avbokas. Hon sitter fast mitt i ingenstans där hennes bil plötsligt bara stannat.

Vid lunchtid idag, tisdag, har jag nått verksamma simtag i tillvaron och börjar få grepp om allting när maken ringer. Från sjukhuset. Han har fått nervblockad och morfinplåster och kan inte köra bil på ett tag. Som "tur" är ringer de även från skolan eftersom mittenbarnet sitter på vårdcentralen och har anmodats att "åka in akut till röntgen."
Så maken får en bra ursäkt att stanna kvar där han är en stund medan snälla läraren kör in barnet och jag börjar plocka fram handdukar utifall jag måste stoppa kräkbarn i bilen och hämta make och barn.

Hur många timmar är det kvar på denna vecka månne?

Det är inte allt man gjort utan det som är kvar att göra som stressar.

Idag är en sådan dag. Då man springer runt som en tätting och gör det ena efter det andra. Och ändå, när eftermiddagen kommer och kvällsmörkret börjar falla så är man fortfarande stressad. För man har lösa trådar kvar. Och de små tamparna gör att allt det man redan har gjort förtas. Jag vet att jag har gjort massor av saker men det duger ändå inte för jag har ett par saker och lite tid kvar av denna dag.

Med tillräckligt mycket bråte på golvet kan inte lika mycket skit hamna där.

Detta är en sann historia. Mina tre äldsta barn har fått det största sovrummet i huset. För att de ska få plats. Tre barn blir ju väldigt mycket saker. Jag har räknat ut att om alla mina sex barn får tre presenter var är det genast 18 nya saker i hemmet. Så det blir fullt fort.
Så igår åkte de tre iväg till en kompis och jag fick fri tillgång till deras rum. Ni får föreställa er ett golv fullständigt täckt med saker, bråte. Så pass att man knappt kan skönja golvets färg.
När all denna bråte äntligen var utrensad tog jag fram skurhinken. Och döm om min förvåning när golvet faktiskt inte var speciellt skitigt. Så dagens insikt är att inte bara mattor, utan även bråte, skyddar golvet mot smuts.

"En tom kartong tar lika mycket plats som en full."

Jag har gjort ett ryck med att rensa ut här hemma igen. Det är prylar och åter prylar vart man än vänder blicken och det stjäl energi. Att börja rota i bombnedslaget som kallas barnens rum kändes rent övermäktigt så jag började med mer lokala åtgärder -att rensa ur befintliga leksakskartonger för att göra plats för mer.
Och det var då jag insåg. Att även om man slänger fyra påsar med leksaker så märks det inte eftersom kartongerna står där de står.
Men nu finns det iaf plats för att lägga undan mer! Kanske det blir morgondagens ordspråk; En tom kartong öppnar för fler möjligheter än en full...

"Brist på ordspråk får den som hittat på nya i över ett år."

Ja, det ordspråket behöver väl inte så mycken förklaring. Inser att jag allt oftare inte skriver mina dagliga ordspråk även om jag tycker det faktiskt är en kul grej. Men efter att ha hållt på bra länge hamnar visst annat högre upp på priolistan. Därmed inte sagt att det är slut med dem! :)

"Snabb blir den som påminns om en glömd deadline som snart är förbi."

Hade ju lovat att försöka skriva ett intyg till en som behövde. Snabbkollade messen i morse och insåg då att det var en knapp halvtimme kvar till deadline. Snabbaste intyg jag skrivit, och med 10 minuter tillgodo också.
Och häromdagen insåg jag plötsligt att jag ju lovat baka en tårta till dagen efter. Det blev också väldigt snabba beslut och görande.
Ibland kanske det är bra att ha kniven på strupen för man funderar inte så mycket utan bara gör. Fast att ha det så jämt vet jag inte om jag skulle palla. Inte om jag måste anpassa mig till en stor härlig familj också iaf.

Skäms gör den förälder som nyligen skällt på sina barn.

Ibland blir vissa mornar bara så. Det går inte att undvika helt. Orken och tålamodet tryter, saker och ting går inte som man har tänkt sig och det är då man hör sig själv förvandlas till ett monster.
Idag har jag skällt på mina barn. Oavsett om det hade någon slags grund eller inte så är känslan när man sitter själv i bilen, på bussen eller på cykeln densamma. "Varför skällde jag?" och "Imorgon ska jag minsann vara världens snällaste och raraste mamma."
Men idag är jag ett monster.

I trångmål kan den förälder hamna som inte kan säga nej och istället lovar saker.

Vi har Halloween fest. Och allt för att jag inte kunde säga nej till trean att få sova över i helgen. Eller, jag sa nej, men det godtogs inte de tre första gångerna och sen tappade jag orken att fortsätta och lovade ut ett party till veckan istället om hon lät bli att sova över hos en kompis (= så jag slapp hämta sen, hade jour i helgen).
Så kan det gå...

Nytt är inte alltid bättre än det som fanns.

Jag har beredskap. När man är distriktsveterinär och har beredskap får man ibland ge sig ut på färder med bilen. Med tiden blir såklart dessa bilar nötta och i behov av reparationer eller utbyte. Så därför har vi nu fått en alldeles ny bil.
Och jag håller på att få spel. Den pratar, lägger sig i min körning, försöker ringa något "Smith-Johnson" och vägrar dra upp basen när jag spelar Thåström i spelaren.
Jag längtar tillbaka till den gamla bilen...

Sent i säng kommer den som inte kan få sina barn att somna i tid.

Det blev skrivet dagen efter för på kvällen hann jag liksom inte. 1½åringen har fått för sig att sova är slöseri med tid så han är numer uppe till 22-tiden. Igår la jag mig vid 22 när han fortfarande var vaken. Jag noterade, i mitt sömndruckna tillstånd, hur han bökade på och inte riktigt tyckte det var sovdags än en bra stund efter att jag slutit mina ögon. Har ingen aning när han somnade.
Jag begriper inte hur barn kan sova så lite! För han väcks senast 7 varje vardag för att spendera sin dag på dagis där han sover högst en timme. JAG klarar mig inte på så lite sömn! För han ligger ju inte i djupsömn hela natten utan lyckas väcka mig ett antal gånger dessutom.
Ja, ja... det som inte bryter ner en kan man väl leva med antar jag.

Utan ljus syns inte fläckar på mörka jeans.

Jag höll upp jeansen i morse och jag granskade dem också. Och konstaterade att de faktiskt dög att ha på sig ytterligare en dag, vilket är bra för det minskar tvättmängden jag måste ta hand om med ett plagg. Det var först efter jag lämnat barn på dagis, efter jag hållt kurs och efter att jag köpt två spånbalar till marsvinsburarna som jag upptäckte den stora med de flera tillhörande små bärfläckarna, som måste ha funnits där sedan igår.
Nåja, vad är en bal på slottet. Det är tur man är sexbarnsmamma så man har något att skylla på.

Ekologisk är den som inga sopor har.

Det är dags för sophämtning i morgon. Här hämtar de sopor varannan torsdag och i morgon är det så dags igen. Jag förundras ibland över hur mycket sopor vi har. Trots att jag försöker tänka på miljön, sopsorterar så mycket jag bara kan, inte handlar något onödigt osv. Och ändå blir bingen så full att man knappt kan stänga locket. Och då har vi en stor binge. Mina grannar har små sopbingar och trots detta ställer de inte ens ut den alla sophämtningsdagar.
Jag undrar hur de gör.

Den som släcker bränder har i alla fall fått något vettigt gjort.

Min man klagar med jämna mellanrum på hur han "bara släcker bränder hela dagarna" på jobbet. Och därmed inte hinner något annat, som han hellre hade velat fått gjort betyder det också. Så ibland blir frustrationen så hög att han svarar "Brandman Lars" när man ringer till honom. Det är de gångerna man vet att det inte är någon idé att planera helgens husrenovering tex.
Idag har jag släckt bränder, närmare två stycken. En med en brandfilt över en brinnande docka och en badkarsbrand med kolsyresläckare. Vi har nämligen haft kurs på jobbet och lärt oss hjärt- och lungräddning samt lite brandkunskap. Riktigt roligt var det och jag önskar så att jag hade haft en digitalkamera.

Sur blir den som handlar till ordinarie pris vad butiken säljer för kraftigt reducerat veckan efter.

Bara för att jag var så nöjd med mitt dammsugarköp så säljer Elgiganten den för en tusenlapp mindre denna vecka. Surt är det minsta man kan säga att det kändes! Speciellt som vi renoverar badrum just nu och det vet den som renoverat badrum att det är inte direkt någon billig sysselsättning...

Den som skriver ordspråk gör till slut en ordspråksblogg

Naturligtvis har ordspråket med bloggens uppstartande att göra. Jag har fått frågan förut, för att inte säga ett flertal gånger, att samla mina facebookstatusar (som det ju är) någonstans. Och här är de nu. I ordspråksbloggen, med en förklaring till varje ordspråk/status med varje inlägg.
Håll till godo! :)

Den som är kär i sin dammsugare äger en Miele

Sådär passande på fredagskvällen, när man vill göra fint inför helgen, gick dammsugaren sönder. En trogen sådan som tjänat familjen väl i 5 år. Man kan tycka att fem år inte är så lång tid men med tanke på hur just vår dammsugaren låtit på senare tid så var det väl egentligen väntat. Den har dammsugit upp en hel del.

Retligt är det dock. Och ska man köpa en ny dammsugare till en familj på åtta personer så vill man gärna ha en som håller mer än en månad. En sådan kostar lite mer så det blev till att vänta tills barnbidraget kommit med ett mycket skräpigt golv till följd.

Den 20:e i månaden kom så jag och de tre minsta for till affären för att titta. Försäljare på försäljare undvek skickligt den utslitna 6-barnsmamman med tre vildningar i släptåg. Till slut fick jag tag på en på tele-avdelningen som inte räds något.
"Jag väljer mellan dessa tre", sa jag och pekade på en Siemens en Eriksson och en Miele. "Vilken håller bäst".
"Mielen" fick jag till svar och innan han hunnit berätta om dess metallskydd och hur de testat den genom att dänga den i väggen hade jag redan tackat ja.

Den förra höll visserligen bara fem år, men det var fem slitiga år med damm rakt in i maskineriet och diverse leksaker i tanken. För att inte tala om alla gånger den fått vara häst och slagpåse.

Jag kan summera det som så. Det enda som toppar att dammsuga med en gammal Miele är att dammsuga med en ny!

"Med en ny dammsugare kan även en karl städa."

Ibland måste man få skriva sådana icke PK könsinlägg. För han kunde ju inte låta bli. Att vara den som först dammsög med den nya dammsugaren.
Och nu pratar vi om karln som hamnar i sin frus städinlägg för sin otroliga ovilja att städa.

Ibland är det enklaste svaret det enda rätta.

Detta var efter ett hjälpmammesamtal jag haft senaste tiden där jag hade svårt att sätta fingret på vad det egentligen var som behövde rättas till.
Ett hjälpmammesamtal är när en hjälpsökande mamma ringer till mig angående sin amning.
Denna gång försökte jag verkligen gå igenom hela den långa listan på tänkbara orsaker och eventuella lösningar men ingen stämde riktigt. Och det var inte förrän jag la på som jag insåg att det jag först hade lust att säga, men kände var lite ...kanske förmätet, att föreslå nog ändå var den rätta lösningen. Nämligen att barnets knölande kanske orsakades av att barnet blev ammat för sällan inte att barnet led av allergier, hade fel tag och svalde luft eller hade någon mystisk magsjukdom.
Saken var också den att jag just innan detta samtal hade suttit och svarat på en inlämningsuppgift i mina studier där frågan var nästan identisk till detta samtal varför just detta samtal naturligtvis vållade mig extra huvudbry över att inte kunna lösas snabbt och enkelt. Men med lite mer basalt tänkande kanske det hade blivit just så enkelt.

Utan dammsugare är det ändå ingen idé att städa.

Dammsugarhistorien visade sig bli lång. Den gamla dammsugaren gick sönder, bara sådär, mitt i arbetet från ena sekunden till den andra la sig tystnaden i köket.
Underligt var det kanske inte med tanke på all skit som nått dess motor. Men trist ändå. När man tänkt sig att få fint och smulorna ligger som drivor på golvet. Med havregryn, spån, sand, chipssmulor odyl över hela golvet gav jag bara upp. Det var liksom ingen idé att städa för det såg ändå grisigt ut.

Det är lättare att gå från jobb till ledighet än från ledighet till jobb.

Naturligtvis skrivet på en söndag med inplanerat jobb på måndagen. Men också skrivet med tankarna på att jag denna termin har det otroligt lyxigt i tillvaron. Jag pluggar på 25%, tar ut ledigheter och jobbar dessutom hemmifrån på 10%. Så jag behöver nästan aldrig åka in till stan för att vara fast på jobbet en hel dag just nu. Den tillvaron kommer såklart inte vara för evigt utan kommer ta slut efter jul. Och jag insåg idag att det kommer bli en rejäl omställning. Det är lätt att vänja sig vid att vara ledig...

"När egna djur blir sjuka uppskattar man sin veterinärutbildning väldigt mycket

Marsvinet har blivit sjukt. Har inte en aning om vad som hänt men något fel är det när ett marsvin inte ens äter gurka som bjuds.
Att gå med marsvinet till veterinären brukar bli saligt dyrt med tanke på djurets ekonomiska värde. Som tur är så kostar de faktiskta läkemedlena inte lika mycket, åtminstone inte i detta fall. Hämtade cortison och antibiotika på jobbet. Det som inte blir friskt på cortison och antibiotika har inte många chanser att överleva.

När dagens ordspråk hamnar på andra sidan dygnet är man uppe alldeles för sent

Jag satt i soffan med datorn i knäet och tänkte att jag skulle skriva ett ordspråk. Men innan jag visste ordet av hade klockan passerat tolvslaget så det fick bli ett morgondagens ordspråk istället.
...eller hur det nu blev.

Är du inte där vet du inte vad som händer.

Denna kom av att jag missade mötet med Amnis. Jag hade så gärna velat vara där men fick inse att det var ingen idé att tro att jag skulle kunna komma dit.
Det tråkiga när man missar ett möte är att man bara får mötesanteckningarna att tillgå. Man missar alla diskussioner som ledde fram till mötesanteckningarna och de kan vara nog så intressanta. Jag kom att tänka på det iom kritiken som media delade ut mot de nya amningsrekommendationerna. Hade de varit där, på mötet när de först började diskuteras, hade de aldrig rapporterat så som de gjorde.

Har du ett mål är det bara att köra!

Lite självpepping i mitt ordförandeskap och mitt liv som student. Man kan inte ändra världen i en handvändning men man kan alltid hoppas.

Hur mycket man än vet kan man alltid lära sig något nytt.

Jag läser en kurs om amning. Jag har varit hjälpmamma i Amningshjälpen i drygt ett år och nu har jag fått förmånen att fördjupa mig. Och jag tycker jag har lärt mig massor bara på dessa få månader, mitt år som hjälpmamma och mina år som ammande. Och ändå inser jag att det finns hur mycket som helst att lära sig.

Det är med skäll som med beröm -kommer de för ofta hör man dem inte längre.

Detta insåg jag efter att senaste tiden försökt nå min man med vissa saker. Man kan kalla dem fel och brister som jag skulle önska att han rättade till. Han har börjat slå dövörat till. Detsamma är det med barnen och min iver att få dem att städa med glada tillrop och uppmuntran. Det biter inte längre. De städvägrar fortfarande.

Trött mamma skriker mer än en pigg.

Vad ska man säga. Lillfisen sov sisådär och jag kom på mig själv att stå och vråla i köket. Hoppas inte grannarna hörde...

Var noga med vad du säger för ibland är det någon som hör.

I alla fall kan min fyra höra och omvandla det till något som inte låter lika bra och berätta detta för sina förskolefröknar. Det är tur de har några år i yrket på nacken så de förstår hur barn kan tolka vissa saker. Som att mamma tycker fröken är rund...

Det tar lång tid att förlora hoppet.

Detta ordspråk fick jag av en bekant som går igenom en skiljsmässa. Vi stod och pratade om hur man ibland kan låta dåliga relationer gå väldigt långt innan man ser till sitt eget bästa. Och så sa hon detta... "Men vet du vad... det tar lång tid att förlora hoppet."
Och nog är det så. Som tur är får man säga. Och tur är att man till slut förlorar hoppet och avslutar en dålig relation med värdighet.

Börjar man på en powerpoint-presentation kan den bli hur lång som helst.

Jag sitter och gör power point presentationer inför en utbildning jag håller nu i höst. Älskar man sitt ämne så vill man gärna peta in mer och mer och mer och presentationerna blir till slut hur långa som helst. Så långa att man måste dela på dem till två föreläsningar.

Barn blir sjuk som mest när det passar som minst.

Att vara hemma med sjuka barn när man har en dag fullbokad med patienter och sedan jour på natten känns aldrig roligt inför sina kollegor. Det blir så himlans dumt på något sätt. Men vad gör man?

Dygnet har sällan det antal timmar man planerade för.

Det är som det låter. Jag har massor att göra, förbereda kursen jag håller, försöka plugga lite, städat är trevligt att ha ibland och så ska helst barnen ha sitt också.

Med rätt sysselsättning går timmarna snabbt.

Jag sitter och förbereder kursen i mitt favoritämne; amning. Det är otroligt lyxigt att få sitta och planera att hålla en utbildning och dessutom få förkovra sig i något man gärna vill veta mer om. :)

Om man skyndar sig riktigt mycket får man träningsvärk av att ha sprungit.

Det är då det bara är att inse att man är otränad. När man är tvungen att springa en bit för att hinna och sen har ont i musklerna dagen efter.

Om inte du ändrar så ändrar facebook åt dig.

Facebook har ändrat utseende och många är det som inte tyckte det blev så himlans mycket bättre. Till saken hör att facebook ändrat det för inte så länge sedan tycker vi vars tid går otroligt fort numer (läs vi äldre).
Jag kände att detta måste ju kommenteras i en status.

Bättre sent än alltför sent.

Jag kände att jag behövde tänka så för att inte bli av med en bit självförtroende. Även om ordspråket blev lite väl likt bättre sent än aldrig. Men ibland kan aldrig ändå vara bättre och försöka få folk att tro att man inte prioriterade det alls än att komma rent pinsamt allför sent när man inte längre har nytta av det.

Att fostra ett barn är som att driva en 5-stjärnig restaurang. Det kräver tid, omsorg och ständigt nytänkande.

Jag sitter och tittar på Gordon Ramsey som skäller ut restaurangägare på löpande band och inser att jag springer och svettas minst lika mycket som de gör fastän mitt jobb är att sköta en hoper barn.

Den bästa barnleksaken är lekamraten i ett annat barn.

Ettåringen är inte alltid så lätt att roa. Jag har försökt leka med honom men jag tröttnar ganska fort. Tröttnar gör dock inte hans 5åriga storasyster, som leker, leker, leker och leker. Och hon vet precis vad han vill göra för att vara sysselsatt...

Det blir lätt fel om man tror sig ha alla hästar hemma när de egentligen är på banan och springer.

Det här var något min man sa och jag tror inte han egentligen tänkte på vad han sa. Vi satt och diskuterade ett projekt och han skulle ge mig råd i det och försökte förklara att man måste känna till sin målgrupp för att veta åt vilket håll man ska satsa på.
Jag tyckte det blev en ganska bra groda för man vill ju gärna ha alla hästar hemma, samtidigt som de flesta ändå också gärna vill vara på banan.

Den som håller sig sysselsatt får mycket att göra.

Verkligheten börjar komma ikapp. Jag ska jobba 50%, vara ordförande på 10%, hålla en kurs samt studera på 25%. Och till det kommer ju allt annat som hör livet till.
Jag kommer ha häcken full i höst!

Vissa dagar är det svårare att få barn att städa än andra.

Detta är mitt nuvarande ständiga dilemma. Hur får man barn att städa. Och måste de städa? På den frågan blir oftast mitt svar att ja, de behöver lära sig att städa efter sig för det är något som hör dagens liv till. Och då återstår ju frågan om hur man får dem att städa.
Denna dag tog min äldsta son på sig StarWarshjälmen och deklarerade tydligt att han gjorde sitt bästa men han såg inget så han kunde inte städa.

Efter anrop på facebook blir tårtrester ett minne blott.

Efter mittendotterns födelsedagsfest blev det tårta över så jag hojtade till på facebook. Trodde väl inte att någon skulle nappa på det men det blev som en extra fest med trevligt sällskap och mycket lek hos barnen.

"Den som letar kan hitta kattungar i ett täcke på golvet." eller "Slut blir den mamma som har full rulle hela dagen."

Idag var det födelsedagskalas och fullt med barn hemma. Lite väl fullt tyckte kattmamman som vackert flyttade sina barn och fyra kattungar var spårlöst försvunna. Till slut, efter att jag kört hem alla barn och föräldrar, hittade jag dem i ett duntäcke på golvet i rummet där vi stuvat in allt och ingenting. Efter att kunnat dra en lättnadens skuck där var det dags att stöka upp efter kalaset, storstädning mao. Det är liksom tvunget om man inte vill få strumporna fastklibbade mot golvet.
Och så ett ganska uppfriskande men ändock psykiskt påfrestande samtal. Sen var jag rätt slut i hela kroppen där jag sjönk ner i soffan efter att barnen lagt sig.

Mycket annat gör den student som hellre borde pluggat.

Så är det bara. Naturens lag. Har man plugg att göra är det plötsligt väldigt lätt att ta itu med en massa annat hemma.

Var och en har sin syn på saken.

Det slår mig gång efter annan hur man behöver ta in en annans synvinkel i en diskussion för att förstå vad den personen kommer ifrån. Oftast är det min man det gäller. Jag tycker det ska vara städat hemma och han ser inte stöket jag håller på gå under av. Så är det.

Total ärlighet kanske inte alltid når fram men den är ändå bättre sagd än inte.

Med total ärlighet menar jag inte att man ska säga att någon är ful eller dum. För det är inte total ärlighet. Total ärlighet i så fall är att man själv inte har mer att komma med än att säga något sådant, eller att man själv inte har förmågan att se det vackra i saker och ting och istället är alltför stressad för att kunna annat än irritera sig på den person man behöver beteckna som ful eller dum.
Nej, med total ärlighet menar jag just det -vad man själv upplever och vad som gör att man gör som man gör. För om inte annat så mår man bättre själv av att känna att man står upp för sig själv. Det handlar alltså inte om att starta bråk utan att ta hand om sig själv. Säga "Jag mår inte bra av det här" istället för att gå runt och sura eller bli arg och få ett utbrott.
Och kanske än mer viktigt när det handlar om  någons chef och därmed arbetssituation.

Vid läggdags är djurägarens oro stor nog att ringa.

Jourdags och det slår aldrig fel. Det kan vara hur lugnt som helst på telefonen hela eftermiddagen och kvällen men sen, när man tänker att man ska gå och knyta sig så kommer samtalen.
Jag antar att det är mänskligt. Att man inte kan sova gott om natten om man inte kollat upp det man känner oro för.

Stor trötthet stjälper ofta litet göromål" eller "Det man inte hinner på dagen får man göra på övertid"

Små saker man bara måste göra blir så mycket jobbigare och tar så mycket längre tid om man gör dem när man är trött. Och ändå måste man ibland sitta där på kvällen och göra det, för det finns ingen annan tid. Eller så orkade man inte förrän man har kniven på strupen...

Efter regn kommer sol och efter sol kommer mer regn.

De brukar ju säga så, att efter regn kommer sol. Men bor man i Jämtland vet man att det kommer regn snart igen. För det regnar väldigt mycket här.
Och man vet att livet går upp och ner och bara för att det kommer något glatt efter jobbigare stundet betyder det inte att de jobbiga stunderna försvinner för alltid. De kommer och går, livet ut.

Kroppsspråk är också ett sätt att påpeka saker.

Jag försöker nå fram till min man. Men nu har jag tjatat så mycket att jag med hela kroppen försöker tala om för honom vad jag tycker. Jag vet inte om det går fram men vi får väl se. Om det blir TV.n eller jag som vinner.

För alla finns en gräns och för föräldrar flyttas den hela tiden.

Jag kände så idag. Att man kommer till en gräns någonstans där man inte orkar med. I jobbet blir det så, och mina arbetskollegor kan också komma till en gräns där de till slut måste säga ifrån.
Sen kommer man hem. Och man kan slå sig blodig men gränsen man har får man vackert flytta. Som att få barn att städa. Jag får byta inställning tror jag. Stänga en dörr kanske kan hjälpa? Så man inte ser skiten.