"Det är sällan vad tillverkarna vill sälja som konsumenten mest av allt vill ha."

Min mobiltelefon har börjat ge upp. Det är inte så länge sedan jag köpte den men med tanke på vad jag då betalade för den så gör det mig inte så mycket att behöva köpa en ny.
Häromdagen fick jag en enkät om mobiltelefoner att svara på. Enkätmakarna ville veta vad konsumenterna ville ha. Problemet var bara att inte en enda fråga handlade om vad jag mest av allt önskar i en framtida mobiltelefon.
Det var frågor om teknik, programsystem och massa annat som jag inte förstod utan bara fick gissa eftersom alternativet "har inte den blekaste aning vad du menar nu" inte fanns. Inte heller fanns någon tom ruta där jag kunde berätta vad jag egentligen vill ha i en ny mobiltelefon. För mest av allt vill jag att min nya mobiltelefon enkelt kan kopiera av innehållet från min gamla så jag behåller alla rewards och objekt i mina spelappar samt att alla inklickade möten från kalendern enkelt förs över till nästa telefons kalender. Vad det heter på tekniskt språk vet jag inte så det behöver vara dödsenkelt. Lika enkelt som facebook och gmail installerar sig själva på varje ny androidenhet man skaffar sig.
...och så behöver jag en skärm som klarar av iskalla fingertoppar så jag kan använda telefonen även när jag fryser.

Vår katt har blivit sämre också. Han har kronisk njursjukdom och klarat sig bra i ett år. Nu plötsligt har hans värden skjutit i höjden. En, av alla, utmaningar man möter med en njursjuk katt är hur man ska locka den att dricka. Vår katt har valt barntoaletten som favoritstället. Så idag köpte vi en vattenfontän för katter. Han tyckte väl inte direkt illa om den, vattnet rörde ju på sig. Men helt förtjust i den var han inte.
Återigen har tillverkarna inte lyckats skapa vad jag behöver; en kattvattenskål i form av en liten toalett. Skulle ni kunna tillverka en sån tack?! För det kan knappast vara bara vår katt som tycker toalettskålar är en bra vattenkälla...

"När man ,för sjuk för att ta sig till Sthlm är man tacksam att någon uppfunnit skype".

Jag skulle ha åkt till Sthlm igår för att närvara vi NAFIAs årsmöte. Det känns oerhört tråkigt men när halsen tjocknade alltmer igår kändes ett nattåg allt annat än lockande. När meddelande om tågets försening sedan kom blev jag övertygat. Komma till mötet både sjuk och trött är detsamma som att inte vara där alls. Som tur är finns ju skype numer och efter ett telefonsamtal igår och en provuppkoppling idag så kan jag vara med och höra vad som sägs i alla fall. Tur jag inte är ordförande denna gång eftersom halsen känns som en nybrukad åker -alldeles uppriven- efter nattens hostande.
Nä, nu är det dags att slita sprayflaskan ur händerna på treåringen innan allt i hemmet är fuktigt...

"Att rensa ut är att lämna bakom sig."

Jag sitter och överför filer från en hårddisk till en annan.

Mer än så säger jag inte den här gången. :) Men jag hoppas det innebär att jag kommer fortsätta att följa mina drömmar och aldrig tro att allt är möjligt och ingenting kan stoppa dem!

"Att göra något helt annat är att utvecklas, att sluta göra något man gillar är att tappa en bit av sig själv."

Jag har haft samtal med en veterinärstudent, som gör praktik hos oss. Det blir ju lätt en del samtal när man sitter en timme eller två tillsammans i en bil. Hon uttrycker rädsla för att bli utbränd eftersom så många veterinärkollegor gått den vägen. Jag kan förstå hennes känsla. Samtidigt tycker jag det är synd om det ska hindra henne från att prova på andra saker i yrket än de hon redan känner till sedan sin tid som veterinärassistent. Så jag hoppas att jag har kunnat peppa henne att söka jobb även utanför smådjursområdet.

Den andra biten av ordspråket handlar om att inte göra tårtor längre. Alla mina färger har torkat för länge sedan, tårtskåpet har börjat fyllas med allehanda andra kökssaker och tårtorna känns som ett minne blott. Det är inte bara tiden som inte räcker till. Det är kreativiteten, ekonomin och min livssyn också. När man sitter med två arbeten, som båda innebär logiskt tänkande och helt baseras på vetenskap gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Min kreativa del av hjärnan uppehålls med att fundera ut var jag bäst kan ha nytta av vetenskapen. Ekonomin eftersom det är dyrt att göra tårtor. En del har tyckt att det varit dyrt att köpa tårta av mig men ofta har jag bara tagit betalt för vad det faktiskt kostar. Ingredienserna är en sak, grädde, choklad av lite finare sort, bär osv blir dyrt i längden. Och därtill kommer färger, specialformar osv... Det kanske tycks snålt att räkna in även sådant men har man en familj på sex barn så blir man liksom tvungen. Nu har jag dock inte gjort speciellt många tårtor på beställning, de kan nog räknas på fingrarna. Men faktum är att jag märker på vår ekonomi att jag har slutat med min hobby. Det sista hindret, livssyn, handlar om att jag försöker sluta äta socker. Och jag försöker anamma detta även på mina barn. Samtidigt är jag miljömedveten och snål så jag vill inte slänga rester. Och rester blir det när man gör figurtårtor. Och vem ska då äta resterna fulla med socker? Knepigt värre.

Men någon dag hoppas jag på att kunna göra tårtor igen. För det är himlans kul!

"Det är först när en får ta konsekvenserna av sitt handlande som man skillnader i ens beteende verkligen kan ske."

Det låter kanske som om det är jag som lyckats få mig en livsvisdom men det är mer banalt än så. Det handlar om all mjölk som min man bälgar i sig varje dag och som jag får släpa hem. Nu har jag vägrat handla mer mjölk och i skrivande stund har vi ca 2,5 liter kvar i kylskåpet. När det är uppdrucket återstår att dricka vatten som en konsekvens. Den andra konsekvensen, och som mitt ordspråk handlar om, blir att han själv får släpa hem alla litrar mjölk.
Han började faktiskt för ett par veckor sedan då han skulle ta över veckohandlingen. Är man inte van att handla åt vår familj gör man lätt misstaget att handla för lite mjölk och så även min man. Det är inte utan att man känner små horn växa fram under den annars inbillade glorian på huvudet när han efter några dagar konstaterarar att han behövar handla mjölk igen. OCH! Att det faktiskt är en rätt trist uppgift att släpa hem massor av liter mjölk var och varannan dag.

Hur mycket mjölk jag veckohandlar? Tja, jag brukar handla ungefär var 10-14e dag och köper då 12 liter laktosfri mjölk och 16 paket 1.5 liter mellanmjölk. Det blir tillsammans en summa av 36 liter varannan vecka, en volym som till och med får en gammal garvad mjölkbonde att höja på ögonbrynen. Det ni! :)

...själv tror jag mig alltmer inte riktigt tåla mjölk. Vilket kanske kan förklara min något bitska inställning till hela frågan. :)

"Hur tråkigt det än må vara är det bättre att städa hemmet än att låta det gro igen och vantrivas i det."

Vi har inte riktigt samma åsikt, min man och jag, om vad som krävs i städinsats för vårt hem. Och anledningen tror jag är att jag curlar honom. Känns det igen? Förutom att ingen frivilligt vill erkänna, varken för sig själv eller för andra, att man curlar sin man.
Vi pratar städ ganska ofta eftersom det är en central del för en människa med ADHD och drag av Asperger. Inte för att det är något huvudintresse för mig på något sätt utan mer för att jag behöver ordning omkring mig för att fungera. Och jag tror att jag delar det behovet med min man men han har inte uttalat det så tydligt för sig själv ännu. Han gillar ordning men jag tror inte han riktigt vet hur man skapar den. Eller att man kan behöva skapa den.
Nu kanske du tror att jag sitter på en blogg och klagar över min man. Jag tror att jag istället snarare funderar över livet. Det kan låta fånigt och osannolikt men faktum är att jag lärde mig städa av en artikel i Kamratposten. Den handlade om hur man behöver damma längst upp först och dammsuga sist för gör man tvärtom så blir dammsugningen ogjord. Och jag tror man behöver vara så tydlig när man har med npf-personer att göra. För det som är självklart för alla normal-människor är ett stort mysterium för en person med npf. Det var länge som jag undrade hur andra kunde ha så fina badrum när mitt eget alltid såg stökigt ut. Tills den dag jag insåg att man behöver torka av handfatet närapå daglidags för att uppnå den effekten. Min man är inte lika mycket hobbyfilosof som jag tenderar att vara, åtminstone funderar han på mer värdsliga saker än mina mer självcentrerade. Så jag tror inte att han riktigt kopplar känslan av stökigt och smutsigt hem och det faktum att man behöver dammsuga bort spindelväven i taket ibland och damma av taklampan för att slippa känslan.

Men erkänn att det är en väldigt skön känsla när man väl storstädat ett rum?! Den gång per vartannat år man faktiskt gör det! :)