" Det ger en människa styrka att göra det hon känner är rätt."

Jag läser framsidan på SVD. Inte dagens dock eftersom vi får den ett dygn senare här uppe i norrland. Det är helgens upplaga om bråken i Husby. En av bråkstakarna är citerad på förstasidan. Enligt citatet känner denna att det känns bra att stå upp mot makten i samhället. Själv tänker jag på hur jag tycker det känns bra när jag kan vara en bra ledare. För Amningshjälpen, för mina barn eller var jag nu är satt som ledare. Att ge dem jag leder vad de behöver för att göra ett bra jobb. Det är rätt för mig.
Det slår mig att denna bråkstake förmodligen lever i en värld där samhällsmakten inte är uppskattad alls och i den världen, för henom, blir det helt rätt att ställa till bråk och stå upp för sig själv. Kanske är hen inte ens medveten om vem hen egentligen står upp mot, det behöver ju inte vara samhället i sig egentligen. Men det blir mer förståeligt om man kan förstå att en människa gör det hen känner är rätt.
Jag diskuterade detta med en kär bekant för några år sedan när jag funderade över en situation i mitt eget liv. Och jag funderade länge och väl kring var ondska kommer ifrån. Jag fick svaret då av henne att hon inte trodde ondska fanns. Det var hennes uppfattning att en människa alltid gör det hen tycker är rätt och det blir därmed inte en ond handling utan en vettig.
Jag varken förstod eller höll med henne då men jag är, med några fler års erfarenhet på nacken, faktiskt beredd att tänka om idag.

"Äta i sängen är en aktivitet endast förunnat den sjuke och den som äger en egen säng. Och möjligen 3åringen som toppstyr sin familj. "

Jag ska ärligt säga att jag är bra less på smulor i sängen nu. Så det är med stor beslutsamhet jag skakar överkastet och sopar av lakanet. Nu ska det banne mig aldrig mer ätas i sängen!
Vår katt får mat via tub i sin säng. Han vill helst bara ligga kvar och vila och är man sjuk är man ju rätt bunden till sängen. Och jag kommer på mig själv att det är rätt mysigt att äta i sängen någon gång. Det var bland det första jag gjorde efter att vårt sovrum blev klart för några månader sedan. Det var en sådan lyx att få ligga där och titta på TV och äta något.
Men det är ju för att det är min säng! Att ha smulor helt oombett känns inte hållbart. Så nu är det totalförbud! Äta gör man i köket och därmed basta!
Senare på kvällen är det läggdags för alla barn. Sen har klockan blivit eftersom vi vuxna är trötta och har låtit tiden gå. Till slut är alla i säng utom den lilla 3½-åringen. Han skuttar glatt omkring och fröjdar sig över all plats han nu får med övriga syskon i säng. Han har inga som helst planer på att gå och lägga sig. Det har dock hans föräldrar, för sin egen del alltså. Vi är helt slut.
Ja, ni kan ju bara gissa hur det slutar. Naturligtvis får han sin macka med leverpastej och mjölk till att sitta nere i vår säng och titta på TV. Vi hade kunnat säga nej med ett par timmars ovänskap som följd och en unge som till slut somnar av ren utmattning efter att ha stått på sig med allt han har.
Så jag får konstatera att sjuklingar, den som skaffat sig en egen säng samt vår treåring får uppenbarligen äta i sängen.
*morr*

"Den som gör det bästa av situationen kan få mer ut av tillvaron. "

Den sista tidens stress med amningskurser och en sjuk katt har tagit ut sin rätt. Idag är jag sådär kopiöst förbi trötthet. Jag är så trött att min hjärna helt har slutat fungera och jag vet knappt vad som är upp och ner.
Till råga på allt har jag själv kallat till möte för Amningshjälpens länsgrupp i Jämtland idag. Jag vet knappt vilka som förväntas komma och är mest glad över att jag överhuvudtaget kommer ihåg det. Till mötet dyker en person upp. Som jag mår så tycker jag det rätt skönt att det inte blev fler men samtidigt lite synd om den enda människa som nu dök upp. Hon kommer till ett möte med en sammankallande som har slutat fungera. Dessutom känns det fånigt att besluta om en massa aktiviteter om inte fler är samlade.
Så istället går vi igenom amningskursen eftersom hon funderar på att bli kursledare. Och pratar om hur vi kan lägga upp det arbetet till det bästa. Det blir mest hon som tittar på materialet och sen får stå ut med mitt svammel men det känns ändå bra att ha gjort detta för det är ändå ett möte mindre för framtiden.
Så även om jag var sådär förbi allt vad trötthet heter och vi blev så få så fick vi mycket gjort och det känns bra.

" Den som inte ger upp på sin njursjuka katt kan faktiskt få se den äta igen! "

Vår katt har börjat kasta sig över maten. Ovant att äta själv är det nog för han har stått en timme i sträck per gång och tuggat.
Tyvärr tycks han få klåda av den enda maten han vill äta. Han har inte så många olika fodersorter att välja på eftersom hans sjukdom kräver specialkost. Och vi har nu provat ett antal märken och detta var det sista märket jag känner till. Så jag vet inte hur vi ska göra framledes. Men nu vet jag iaf att han _kan_ äta. :)

"Den som inte får förtroende och mandat har svårt att utvecklas."

Med ursprung ur mitt eget liv funderar jag kring chefer som gärna vill styra och ha kontroll. För att organisationen ska fungera, för att alla ska veta vad som gäller. Och om barn där föräldrarna ordnar och kontrollerar. Är gympapåsen packad, sängen bäddat och frukten nerpackad?
Hur för mycket kontroll kan göra en människa passiv. Och hur lagom kontroll kan inge en känsla av säkerhet men att man får förtroende att lösa saker och ting efter hur situationen är där och då kan ge en människa styrka.
Jag har jobbat länge inom äldrevården. Där har cheferna ofta väldigt många under sig, eller hade då åtminstone. De hann aldrig med att kontrollera eftersom de ständigt behövde ha koll på ekonomin. På gott och ont.
Ett ställe som fungerade bra var stället där personalen själv tog saken i egna händer och drev det med en vilja och ett mål. Man fick en lista på personer man skulle hjälpa och det var listor som skulle kryssas i för att de som kom efter skulle kunna se om uppgiften var gjord eller inte. Listorna var till hjälp för personalen så vi kunde veta vad som hade hänt under dagen. Om man sedan lät en person få sovmorgon någon dag och började med en annan, mer morgonpigg var det inte som lade sig i. Så länge man gjorde allt man skulle.
Förutsättningen för att något sådant ska fungera är dock naturligtvis att alla är lagspelare och ingen kör sitt eget race utan att kolla av med de övriga. Men för att kunna släppa någon behöver man också känna ärlig tillit till att personen i fråga kan fixa det.
Mest beröm när jag handleder får jag när jag låter personen jag handleder utföra uppgiften helt själv. Jag brukar då hålla mig i bakgrunden och snegla på hur det går till men jag tror inte alltid att personen jag handleder ser att jag står och kikar. De känner att de har fått förtroende att utföra det helt själv. Och samtidigt kan jag stå där och finnas till hjälp om situationen blir knivig.
Frihet under ansvar.

"Vissa dagar behöver man en medmänniska och andra dagar behöver man vara en."

Idag är vår katt riktigt sjuk. Han har sista stadiet av njursjukdom och en föreläsning jag varit på ger mig ändå hopp om att vi ska få ha honom kvar en sista sommar.
Njursjukdom och katt är två företeelser som kanske inte rankas högst inom veterinärmedicin. Så det är många etiska tyckanden som ringer i mitt huvud. I magtrakten känns det dock helt rätt.
Vi är på djursjukhuset i stan för att sätta in en sond så vi lättare kan stödmata vår katt. Jag inser att hans sjukdom gör det mer riskfyllt att söva så för att lätta djursjukhusets personals eventuella blivande dåliga samvete är jag helt ärlig kring hans tillstånd. Jag gör det trots att jag tänker tanken att kanske vill de inte ens söva honom om de vet hela sanningen.
Men de säger ingenting. De förstår, de ler och de lovar att göra sitt bästa. De informerar men lämnar beslutet till mig och det känns så otroligt styrkande och bra. Att någon förstår.
Han överlever operationen och kommer hem och mår inte jättebra. Det går dock att stödmata honom och han ser ändå inte ut som att han vill ge upp. Han finner sig tacksamt i den vård vi ger honom i en skön plats att ligga på, mat och vatten via sonden.
Så det finns hopp för världen. För att jag fick styrkan att följa mitt hjärta.

"Ett uppskattat arbete är lättare att göra. "

Jag tror inte dagens ordspråk egentligen behöver någon närmare kommentar. Det är något man kan känna av i sitt eget liv, på jobbet, för sina barns skull, för sina arbetskamraters skull. Och man kan få stå på den sida av staketet där man får ta emot eller behöver uppskattning och man kan stå på den sida av staketet där man är den som behöver eller har möjlighet att ge uppskattning.

Dagens favoritordspråk i repris: "Facebookvänner är också vänner."

Jag har suttit uppe med en ansökan till utbildningar i höst. Hela systemet laggade fruktansvärt av alla andra som också ville komma in på utbildning. Och det var inte, nästan bokstavligen, förrän fem i tolv som min ansöka äntligen kom iväg. Ett tag kändes läget helt hopplöst och jag var närapå uppgiven. Men med glada tillrop från en hoper vänner på facebook orkade jag sitta uppe och fullfölja det hela.
Den som ondgör sig över facebookvänner tycker jag borde se över vad denne vill ha ut av facebook. Är man bara där för "fame" och egentligen inte uppskattar sina facebookvänner kanske man behöver redigera lite. Och är man knappt på facebook och inte ger utan istället sitter och är avundsjuk på dem som har många facebookvänner och verkar tillfreds med detta tycker jag att man kanske ska börja vara lite snällare mot sig själv så man kan få känna lite mer glädje i livet.
Det må vara att alla på facebook aldrig skulle faktiskt ställa upp i verkliga livet, irl. Samtidigt tycker jag inte heller att man ser ner på eller underskattar när någon ändå lägger några sekunder av sitt liv för att läsa en status och kommentera den. :)

Live long and prosper.

"Vore världen svart och vit skulle vi inte behöva människor med livserfarenhet."

En nära bekant till mig beklagar sig över hur hon inte klarar av att följa en uppmaning, som sprids via facebook, om att vara medveten konsument. Det gäller en företag, som tillverkar en produkt som hon behöver till sitt barn.
Min åsikt är att man får göra så gott man kan efter sina egna övertygelser. Och hur det än är så kan man inte hålla reda på hur allt ska göras för att vara politiskt korrekt. Jag tycker Koranen kan lära oss en del i sin syn på Ramadan (fastemånaden). Jag ska erkänna att jag inte läst Koranen själv utan fått den citerad för mig av en (då) troende muslim, tillika klasskamrat i gymnasiet. Enligt henom låter Koranen förstå att alla troende muslimer ska utföra Ramadan med reservationen för att den inte får utföras om det innebär problem för den egna hälsan. Är man såledeles sjuk och inte klarar av att fasta under den ljusa delen av dagen så ska man inte vara ålagd att göra det. Det viktiga är att man finner andemeningen i sin religion och visar att man är troende muslim när man har möjlighet.
Jag tycker det är en fin tanke och att vi har att lära oss från den. Det ÄR viktigt att ta sig tid att tänka efter, och det är det Ramadan koncentrerar sig kring, att fokusera. Men det ska inte ske in absurdum. Och så tycker jag att det är med mycket i världen, för det är aldrig enkelt. Det finns alltid olika faktorer att ta hänsyn till och varje människa måste få värdera alla dessa faktorer utifrån sin egen situation. Så kan två människor inte alltid vara överens i alla lägen, för deras liv ser olika ut. Och ju mer livserfarenhet man har desto mer har man att utgå ifrån när man fattar sina beslut. Och jag tycker livserfarenhet bättre beskriver denna kunskap än bara ålder. För det finns barn som har många kloka idéer, trots sin unga ålder, och det finns vuxna som levt sitt liv nästan helt utan att reflektera och försöka förstå.

"Ingen känner dig så bra som Facebook och Google."

Det har varnats för, skrivits om hur illvilliga företag som Facebook och Google är. De spar information om dig elektroniskt. De bevakar ditt minsta agerande och de säljer allt till multinationella företag som skräddarsyr reklam du ska falla som en fura för.

Det är den ena sidan. Den andra sidan är att man faktisk kan profilera sig på Facebook. Du måste ju inte lägga upp att du är fast i World of Warcraft-träsket eller sympatiserar med Ny Demokrati. Du kan ju lägga upp att du läst böcker som Candide och Egalias döttrar.
Lär man känna mediet så kan man också dra nytta av det. Att google samlar information om vad du brukar söka på, var du befinner dig osv kan ju faktiskt underlätta ditt googlande. Jag hittar i alla fall min information snabbare nu än när Google först kom och för mig är det bara positivt. Det sparar tid och energi.

Man kan också ändra inställningar så alla inte kan se allt. Jo, det finns alltid hackers som nästlar sig in ändå, men du! De har ändå inte rent mjöl i påsen och inbrott i hemmet kan man också få. Det gick inte att skydda sig från allt före internet heller.
Och att få besök hemma är värre än att någon hackar din facebooksida -för det är väl där, under sängen, man har de riktiga skeletten?
Tur ingen kan hacka ens tankar än! :)

"En gång ett Star Wars-fan, alltid ett Star Wars-fan."

Jag sitter framför TV:n och tittar på Star Wars. Närmare bestämt den 6e filmen; The Empire strikes back.

Jag är fullt medveten, på ett logiskt plan, att alla sex filmer är ihopdiktade av en pengakåt George Lucas, vars enda intention är att skapa en kommersiell hausse kring hela Star Wars industrin med Clone Wars som uppföljare.
Men ändå. Vill man så kan man bli otroligt fascinerad och låta sig slukas in i fantasins värld. Och det är med rodnande kinder jag erkänner att jag idag ser Star Wars VI ur en ny synvinkel. Nu blir det nördigt så sluta läs om du inte är intresserad av Star Wars!

Ni vet hur Anakin är "Den utvalde"? Och hur Luke Skywalker var huvudpersonen i filmerna man såg under sin ungdoms dagar?
Jag har alltid tänkt och levt i tanken att det var Luke som var Räddaren. Han som var nyckeln till att ordningen i galaxen återställdes. Tills idag. Idag uttalar Luke åter orden "Then my father is truly dead." och i perspektivet att nu vara förälder själv djupnar hela Vaders och Lukes inre konflikter i att vara varandras son och far. Och att kärleken mellan ett barn och en förälder kan vara så mycket djupare än allt annat i världen. Och hur man som förälder, även som motvillig sådan, kan finna sig i känslorna att det är självklart att offra sitt eget liv för sitt barn.
Så Darth Vader, eller Anakin Skywalker, kastar Palpatine till avgrundens djup. Och det är då jag för första gången inser hela historien. Att Anakin ÄR den utvalde och att han var tvungen att gå över till mörka sidan för att hamna i en position där han kan störta Kejsaren. Det alla tidigare jedis har sett som det största misslyckandet är faktiskt helt enligt planerna. Och Luke är bara katalysatorn eftersom han, som den gode han är, inte kan störta eftersom det skulle innebära att de vinner.
Kanske är dagens ordspråk: "Ont skall med ont förgöras."

Det blir ett annat djup i filmen när man tänker så istället för att se det som en enkel historia om en hjälte som heter Luke och som räddar hela galaxen.

Det var mina nördiga 5 minutrar. :) Over and out!

"Det är sällan vad tillverkarna vill sälja som konsumenten mest av allt vill ha."

Min mobiltelefon har börjat ge upp. Det är inte så länge sedan jag köpte den men med tanke på vad jag då betalade för den så gör det mig inte så mycket att behöva köpa en ny.
Häromdagen fick jag en enkät om mobiltelefoner att svara på. Enkätmakarna ville veta vad konsumenterna ville ha. Problemet var bara att inte en enda fråga handlade om vad jag mest av allt önskar i en framtida mobiltelefon.
Det var frågor om teknik, programsystem och massa annat som jag inte förstod utan bara fick gissa eftersom alternativet "har inte den blekaste aning vad du menar nu" inte fanns. Inte heller fanns någon tom ruta där jag kunde berätta vad jag egentligen vill ha i en ny mobiltelefon. För mest av allt vill jag att min nya mobiltelefon enkelt kan kopiera av innehållet från min gamla så jag behåller alla rewards och objekt i mina spelappar samt att alla inklickade möten från kalendern enkelt förs över till nästa telefons kalender. Vad det heter på tekniskt språk vet jag inte så det behöver vara dödsenkelt. Lika enkelt som facebook och gmail installerar sig själva på varje ny androidenhet man skaffar sig.
...och så behöver jag en skärm som klarar av iskalla fingertoppar så jag kan använda telefonen även när jag fryser.

Vår katt har blivit sämre också. Han har kronisk njursjukdom och klarat sig bra i ett år. Nu plötsligt har hans värden skjutit i höjden. En, av alla, utmaningar man möter med en njursjuk katt är hur man ska locka den att dricka. Vår katt har valt barntoaletten som favoritstället. Så idag köpte vi en vattenfontän för katter. Han tyckte väl inte direkt illa om den, vattnet rörde ju på sig. Men helt förtjust i den var han inte.
Återigen har tillverkarna inte lyckats skapa vad jag behöver; en kattvattenskål i form av en liten toalett. Skulle ni kunna tillverka en sån tack?! För det kan knappast vara bara vår katt som tycker toalettskålar är en bra vattenkälla...

"När man ,för sjuk för att ta sig till Sthlm är man tacksam att någon uppfunnit skype".

Jag skulle ha åkt till Sthlm igår för att närvara vi NAFIAs årsmöte. Det känns oerhört tråkigt men när halsen tjocknade alltmer igår kändes ett nattåg allt annat än lockande. När meddelande om tågets försening sedan kom blev jag övertygat. Komma till mötet både sjuk och trött är detsamma som att inte vara där alls. Som tur är finns ju skype numer och efter ett telefonsamtal igår och en provuppkoppling idag så kan jag vara med och höra vad som sägs i alla fall. Tur jag inte är ordförande denna gång eftersom halsen känns som en nybrukad åker -alldeles uppriven- efter nattens hostande.
Nä, nu är det dags att slita sprayflaskan ur händerna på treåringen innan allt i hemmet är fuktigt...

"Att rensa ut är att lämna bakom sig."

Jag sitter och överför filer från en hårddisk till en annan.

Mer än så säger jag inte den här gången. :) Men jag hoppas det innebär att jag kommer fortsätta att följa mina drömmar och aldrig tro att allt är möjligt och ingenting kan stoppa dem!

"Att göra något helt annat är att utvecklas, att sluta göra något man gillar är att tappa en bit av sig själv."

Jag har haft samtal med en veterinärstudent, som gör praktik hos oss. Det blir ju lätt en del samtal när man sitter en timme eller två tillsammans i en bil. Hon uttrycker rädsla för att bli utbränd eftersom så många veterinärkollegor gått den vägen. Jag kan förstå hennes känsla. Samtidigt tycker jag det är synd om det ska hindra henne från att prova på andra saker i yrket än de hon redan känner till sedan sin tid som veterinärassistent. Så jag hoppas att jag har kunnat peppa henne att söka jobb även utanför smådjursområdet.

Den andra biten av ordspråket handlar om att inte göra tårtor längre. Alla mina färger har torkat för länge sedan, tårtskåpet har börjat fyllas med allehanda andra kökssaker och tårtorna känns som ett minne blott. Det är inte bara tiden som inte räcker till. Det är kreativiteten, ekonomin och min livssyn också. När man sitter med två arbeten, som båda innebär logiskt tänkande och helt baseras på vetenskap gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Min kreativa del av hjärnan uppehålls med att fundera ut var jag bäst kan ha nytta av vetenskapen. Ekonomin eftersom det är dyrt att göra tårtor. En del har tyckt att det varit dyrt att köpa tårta av mig men ofta har jag bara tagit betalt för vad det faktiskt kostar. Ingredienserna är en sak, grädde, choklad av lite finare sort, bär osv blir dyrt i längden. Och därtill kommer färger, specialformar osv... Det kanske tycks snålt att räkna in även sådant men har man en familj på sex barn så blir man liksom tvungen. Nu har jag dock inte gjort speciellt många tårtor på beställning, de kan nog räknas på fingrarna. Men faktum är att jag märker på vår ekonomi att jag har slutat med min hobby. Det sista hindret, livssyn, handlar om att jag försöker sluta äta socker. Och jag försöker anamma detta även på mina barn. Samtidigt är jag miljömedveten och snål så jag vill inte slänga rester. Och rester blir det när man gör figurtårtor. Och vem ska då äta resterna fulla med socker? Knepigt värre.

Men någon dag hoppas jag på att kunna göra tårtor igen. För det är himlans kul!

"Det är först när en får ta konsekvenserna av sitt handlande som man skillnader i ens beteende verkligen kan ske."

Det låter kanske som om det är jag som lyckats få mig en livsvisdom men det är mer banalt än så. Det handlar om all mjölk som min man bälgar i sig varje dag och som jag får släpa hem. Nu har jag vägrat handla mer mjölk och i skrivande stund har vi ca 2,5 liter kvar i kylskåpet. När det är uppdrucket återstår att dricka vatten som en konsekvens. Den andra konsekvensen, och som mitt ordspråk handlar om, blir att han själv får släpa hem alla litrar mjölk.
Han började faktiskt för ett par veckor sedan då han skulle ta över veckohandlingen. Är man inte van att handla åt vår familj gör man lätt misstaget att handla för lite mjölk och så även min man. Det är inte utan att man känner små horn växa fram under den annars inbillade glorian på huvudet när han efter några dagar konstaterarar att han behövar handla mjölk igen. OCH! Att det faktiskt är en rätt trist uppgift att släpa hem massor av liter mjölk var och varannan dag.

Hur mycket mjölk jag veckohandlar? Tja, jag brukar handla ungefär var 10-14e dag och köper då 12 liter laktosfri mjölk och 16 paket 1.5 liter mellanmjölk. Det blir tillsammans en summa av 36 liter varannan vecka, en volym som till och med får en gammal garvad mjölkbonde att höja på ögonbrynen. Det ni! :)

...själv tror jag mig alltmer inte riktigt tåla mjölk. Vilket kanske kan förklara min något bitska inställning till hela frågan. :)

"Hur tråkigt det än må vara är det bättre att städa hemmet än att låta det gro igen och vantrivas i det."

Vi har inte riktigt samma åsikt, min man och jag, om vad som krävs i städinsats för vårt hem. Och anledningen tror jag är att jag curlar honom. Känns det igen? Förutom att ingen frivilligt vill erkänna, varken för sig själv eller för andra, att man curlar sin man.
Vi pratar städ ganska ofta eftersom det är en central del för en människa med ADHD och drag av Asperger. Inte för att det är något huvudintresse för mig på något sätt utan mer för att jag behöver ordning omkring mig för att fungera. Och jag tror att jag delar det behovet med min man men han har inte uttalat det så tydligt för sig själv ännu. Han gillar ordning men jag tror inte han riktigt vet hur man skapar den. Eller att man kan behöva skapa den.
Nu kanske du tror att jag sitter på en blogg och klagar över min man. Jag tror att jag istället snarare funderar över livet. Det kan låta fånigt och osannolikt men faktum är att jag lärde mig städa av en artikel i Kamratposten. Den handlade om hur man behöver damma längst upp först och dammsuga sist för gör man tvärtom så blir dammsugningen ogjord. Och jag tror man behöver vara så tydlig när man har med npf-personer att göra. För det som är självklart för alla normal-människor är ett stort mysterium för en person med npf. Det var länge som jag undrade hur andra kunde ha så fina badrum när mitt eget alltid såg stökigt ut. Tills den dag jag insåg att man behöver torka av handfatet närapå daglidags för att uppnå den effekten. Min man är inte lika mycket hobbyfilosof som jag tenderar att vara, åtminstone funderar han på mer värdsliga saker än mina mer självcentrerade. Så jag tror inte att han riktigt kopplar känslan av stökigt och smutsigt hem och det faktum att man behöver dammsuga bort spindelväven i taket ibland och damma av taklampan för att slippa känslan.

Men erkänn att det är en väldigt skön känsla när man väl storstädat ett rum?! Den gång per vartannat år man faktiskt gör det! :)

Påkommet behov...

Mamman till den hoppande 6åringen:
-Ställ talriken i diskmaskinen nu så kanske du ska gå och kissa sen?

Den 6årige hoppande pojken:
-Jag går hellre och kissar på en gång.


....