" Det ger en människa styrka att göra det hon känner är rätt."

Jag läser framsidan på SVD. Inte dagens dock eftersom vi får den ett dygn senare här uppe i norrland. Det är helgens upplaga om bråken i Husby. En av bråkstakarna är citerad på förstasidan. Enligt citatet känner denna att det känns bra att stå upp mot makten i samhället. Själv tänker jag på hur jag tycker det känns bra när jag kan vara en bra ledare. För Amningshjälpen, för mina barn eller var jag nu är satt som ledare. Att ge dem jag leder vad de behöver för att göra ett bra jobb. Det är rätt för mig.
Det slår mig att denna bråkstake förmodligen lever i en värld där samhällsmakten inte är uppskattad alls och i den världen, för henom, blir det helt rätt att ställa till bråk och stå upp för sig själv. Kanske är hen inte ens medveten om vem hen egentligen står upp mot, det behöver ju inte vara samhället i sig egentligen. Men det blir mer förståeligt om man kan förstå att en människa gör det hen känner är rätt.
Jag diskuterade detta med en kär bekant för några år sedan när jag funderade över en situation i mitt eget liv. Och jag funderade länge och väl kring var ondska kommer ifrån. Jag fick svaret då av henne att hon inte trodde ondska fanns. Det var hennes uppfattning att en människa alltid gör det hen tycker är rätt och det blir därmed inte en ond handling utan en vettig.
Jag varken förstod eller höll med henne då men jag är, med några fler års erfarenhet på nacken, faktiskt beredd att tänka om idag.

"Äta i sängen är en aktivitet endast förunnat den sjuke och den som äger en egen säng. Och möjligen 3åringen som toppstyr sin familj. "

Jag ska ärligt säga att jag är bra less på smulor i sängen nu. Så det är med stor beslutsamhet jag skakar överkastet och sopar av lakanet. Nu ska det banne mig aldrig mer ätas i sängen!
Vår katt får mat via tub i sin säng. Han vill helst bara ligga kvar och vila och är man sjuk är man ju rätt bunden till sängen. Och jag kommer på mig själv att det är rätt mysigt att äta i sängen någon gång. Det var bland det första jag gjorde efter att vårt sovrum blev klart för några månader sedan. Det var en sådan lyx att få ligga där och titta på TV och äta något.
Men det är ju för att det är min säng! Att ha smulor helt oombett känns inte hållbart. Så nu är det totalförbud! Äta gör man i köket och därmed basta!
Senare på kvällen är det läggdags för alla barn. Sen har klockan blivit eftersom vi vuxna är trötta och har låtit tiden gå. Till slut är alla i säng utom den lilla 3½-åringen. Han skuttar glatt omkring och fröjdar sig över all plats han nu får med övriga syskon i säng. Han har inga som helst planer på att gå och lägga sig. Det har dock hans föräldrar, för sin egen del alltså. Vi är helt slut.
Ja, ni kan ju bara gissa hur det slutar. Naturligtvis får han sin macka med leverpastej och mjölk till att sitta nere i vår säng och titta på TV. Vi hade kunnat säga nej med ett par timmars ovänskap som följd och en unge som till slut somnar av ren utmattning efter att ha stått på sig med allt han har.
Så jag får konstatera att sjuklingar, den som skaffat sig en egen säng samt vår treåring får uppenbarligen äta i sängen.
*morr*

"Den som gör det bästa av situationen kan få mer ut av tillvaron. "

Den sista tidens stress med amningskurser och en sjuk katt har tagit ut sin rätt. Idag är jag sådär kopiöst förbi trötthet. Jag är så trött att min hjärna helt har slutat fungera och jag vet knappt vad som är upp och ner.
Till råga på allt har jag själv kallat till möte för Amningshjälpens länsgrupp i Jämtland idag. Jag vet knappt vilka som förväntas komma och är mest glad över att jag överhuvudtaget kommer ihåg det. Till mötet dyker en person upp. Som jag mår så tycker jag det rätt skönt att det inte blev fler men samtidigt lite synd om den enda människa som nu dök upp. Hon kommer till ett möte med en sammankallande som har slutat fungera. Dessutom känns det fånigt att besluta om en massa aktiviteter om inte fler är samlade.
Så istället går vi igenom amningskursen eftersom hon funderar på att bli kursledare. Och pratar om hur vi kan lägga upp det arbetet till det bästa. Det blir mest hon som tittar på materialet och sen får stå ut med mitt svammel men det känns ändå bra att ha gjort detta för det är ändå ett möte mindre för framtiden.
Så även om jag var sådär förbi allt vad trötthet heter och vi blev så få så fick vi mycket gjort och det känns bra.

" Den som inte ger upp på sin njursjuka katt kan faktiskt få se den äta igen! "

Vår katt har börjat kasta sig över maten. Ovant att äta själv är det nog för han har stått en timme i sträck per gång och tuggat.
Tyvärr tycks han få klåda av den enda maten han vill äta. Han har inte så många olika fodersorter att välja på eftersom hans sjukdom kräver specialkost. Och vi har nu provat ett antal märken och detta var det sista märket jag känner till. Så jag vet inte hur vi ska göra framledes. Men nu vet jag iaf att han _kan_ äta. :)

"Den som inte får förtroende och mandat har svårt att utvecklas."

Med ursprung ur mitt eget liv funderar jag kring chefer som gärna vill styra och ha kontroll. För att organisationen ska fungera, för att alla ska veta vad som gäller. Och om barn där föräldrarna ordnar och kontrollerar. Är gympapåsen packad, sängen bäddat och frukten nerpackad?
Hur för mycket kontroll kan göra en människa passiv. Och hur lagom kontroll kan inge en känsla av säkerhet men att man får förtroende att lösa saker och ting efter hur situationen är där och då kan ge en människa styrka.
Jag har jobbat länge inom äldrevården. Där har cheferna ofta väldigt många under sig, eller hade då åtminstone. De hann aldrig med att kontrollera eftersom de ständigt behövde ha koll på ekonomin. På gott och ont.
Ett ställe som fungerade bra var stället där personalen själv tog saken i egna händer och drev det med en vilja och ett mål. Man fick en lista på personer man skulle hjälpa och det var listor som skulle kryssas i för att de som kom efter skulle kunna se om uppgiften var gjord eller inte. Listorna var till hjälp för personalen så vi kunde veta vad som hade hänt under dagen. Om man sedan lät en person få sovmorgon någon dag och började med en annan, mer morgonpigg var det inte som lade sig i. Så länge man gjorde allt man skulle.
Förutsättningen för att något sådant ska fungera är dock naturligtvis att alla är lagspelare och ingen kör sitt eget race utan att kolla av med de övriga. Men för att kunna släppa någon behöver man också känna ärlig tillit till att personen i fråga kan fixa det.
Mest beröm när jag handleder får jag när jag låter personen jag handleder utföra uppgiften helt själv. Jag brukar då hålla mig i bakgrunden och snegla på hur det går till men jag tror inte alltid att personen jag handleder ser att jag står och kikar. De känner att de har fått förtroende att utföra det helt själv. Och samtidigt kan jag stå där och finnas till hjälp om situationen blir knivig.
Frihet under ansvar.

"Vissa dagar behöver man en medmänniska och andra dagar behöver man vara en."

Idag är vår katt riktigt sjuk. Han har sista stadiet av njursjukdom och en föreläsning jag varit på ger mig ändå hopp om att vi ska få ha honom kvar en sista sommar.
Njursjukdom och katt är två företeelser som kanske inte rankas högst inom veterinärmedicin. Så det är många etiska tyckanden som ringer i mitt huvud. I magtrakten känns det dock helt rätt.
Vi är på djursjukhuset i stan för att sätta in en sond så vi lättare kan stödmata vår katt. Jag inser att hans sjukdom gör det mer riskfyllt att söva så för att lätta djursjukhusets personals eventuella blivande dåliga samvete är jag helt ärlig kring hans tillstånd. Jag gör det trots att jag tänker tanken att kanske vill de inte ens söva honom om de vet hela sanningen.
Men de säger ingenting. De förstår, de ler och de lovar att göra sitt bästa. De informerar men lämnar beslutet till mig och det känns så otroligt styrkande och bra. Att någon förstår.
Han överlever operationen och kommer hem och mår inte jättebra. Det går dock att stödmata honom och han ser ändå inte ut som att han vill ge upp. Han finner sig tacksamt i den vård vi ger honom i en skön plats att ligga på, mat och vatten via sonden.
Så det finns hopp för världen. För att jag fick styrkan att följa mitt hjärta.

"Ett uppskattat arbete är lättare att göra. "

Jag tror inte dagens ordspråk egentligen behöver någon närmare kommentar. Det är något man kan känna av i sitt eget liv, på jobbet, för sina barns skull, för sina arbetskamraters skull. Och man kan få stå på den sida av staketet där man får ta emot eller behöver uppskattning och man kan stå på den sida av staketet där man är den som behöver eller har möjlighet att ge uppskattning.