Börjar man på en powerpoint-presentation kan den bli hur lång som helst.

Jag sitter och gör power point presentationer inför en utbildning jag håller nu i höst. Älskar man sitt ämne så vill man gärna peta in mer och mer och mer och presentationerna blir till slut hur långa som helst. Så långa att man måste dela på dem till två föreläsningar.

Barn blir sjuk som mest när det passar som minst.

Att vara hemma med sjuka barn när man har en dag fullbokad med patienter och sedan jour på natten känns aldrig roligt inför sina kollegor. Det blir så himlans dumt på något sätt. Men vad gör man?

Dygnet har sällan det antal timmar man planerade för.

Det är som det låter. Jag har massor att göra, förbereda kursen jag håller, försöka plugga lite, städat är trevligt att ha ibland och så ska helst barnen ha sitt också.

Med rätt sysselsättning går timmarna snabbt.

Jag sitter och förbereder kursen i mitt favoritämne; amning. Det är otroligt lyxigt att få sitta och planera att hålla en utbildning och dessutom få förkovra sig i något man gärna vill veta mer om. :)

Om man skyndar sig riktigt mycket får man träningsvärk av att ha sprungit.

Det är då det bara är att inse att man är otränad. När man är tvungen att springa en bit för att hinna och sen har ont i musklerna dagen efter.

Om inte du ändrar så ändrar facebook åt dig.

Facebook har ändrat utseende och många är det som inte tyckte det blev så himlans mycket bättre. Till saken hör att facebook ändrat det för inte så länge sedan tycker vi vars tid går otroligt fort numer (läs vi äldre).
Jag kände att detta måste ju kommenteras i en status.

Bättre sent än alltför sent.

Jag kände att jag behövde tänka så för att inte bli av med en bit självförtroende. Även om ordspråket blev lite väl likt bättre sent än aldrig. Men ibland kan aldrig ändå vara bättre och försöka få folk att tro att man inte prioriterade det alls än att komma rent pinsamt allför sent när man inte längre har nytta av det.

Att fostra ett barn är som att driva en 5-stjärnig restaurang. Det kräver tid, omsorg och ständigt nytänkande.

Jag sitter och tittar på Gordon Ramsey som skäller ut restaurangägare på löpande band och inser att jag springer och svettas minst lika mycket som de gör fastän mitt jobb är att sköta en hoper barn.

Den bästa barnleksaken är lekamraten i ett annat barn.

Ettåringen är inte alltid så lätt att roa. Jag har försökt leka med honom men jag tröttnar ganska fort. Tröttnar gör dock inte hans 5åriga storasyster, som leker, leker, leker och leker. Och hon vet precis vad han vill göra för att vara sysselsatt...

Det blir lätt fel om man tror sig ha alla hästar hemma när de egentligen är på banan och springer.

Det här var något min man sa och jag tror inte han egentligen tänkte på vad han sa. Vi satt och diskuterade ett projekt och han skulle ge mig råd i det och försökte förklara att man måste känna till sin målgrupp för att veta åt vilket håll man ska satsa på.
Jag tyckte det blev en ganska bra groda för man vill ju gärna ha alla hästar hemma, samtidigt som de flesta ändå också gärna vill vara på banan.

Den som håller sig sysselsatt får mycket att göra.

Verkligheten börjar komma ikapp. Jag ska jobba 50%, vara ordförande på 10%, hålla en kurs samt studera på 25%. Och till det kommer ju allt annat som hör livet till.
Jag kommer ha häcken full i höst!

Vissa dagar är det svårare att få barn att städa än andra.

Detta är mitt nuvarande ständiga dilemma. Hur får man barn att städa. Och måste de städa? På den frågan blir oftast mitt svar att ja, de behöver lära sig att städa efter sig för det är något som hör dagens liv till. Och då återstår ju frågan om hur man får dem att städa.
Denna dag tog min äldsta son på sig StarWarshjälmen och deklarerade tydligt att han gjorde sitt bästa men han såg inget så han kunde inte städa.

Efter anrop på facebook blir tårtrester ett minne blott.

Efter mittendotterns födelsedagsfest blev det tårta över så jag hojtade till på facebook. Trodde väl inte att någon skulle nappa på det men det blev som en extra fest med trevligt sällskap och mycket lek hos barnen.

"Den som letar kan hitta kattungar i ett täcke på golvet." eller "Slut blir den mamma som har full rulle hela dagen."

Idag var det födelsedagskalas och fullt med barn hemma. Lite väl fullt tyckte kattmamman som vackert flyttade sina barn och fyra kattungar var spårlöst försvunna. Till slut, efter att jag kört hem alla barn och föräldrar, hittade jag dem i ett duntäcke på golvet i rummet där vi stuvat in allt och ingenting. Efter att kunnat dra en lättnadens skuck där var det dags att stöka upp efter kalaset, storstädning mao. Det är liksom tvunget om man inte vill få strumporna fastklibbade mot golvet.
Och så ett ganska uppfriskande men ändock psykiskt påfrestande samtal. Sen var jag rätt slut i hela kroppen där jag sjönk ner i soffan efter att barnen lagt sig.

Mycket annat gör den student som hellre borde pluggat.

Så är det bara. Naturens lag. Har man plugg att göra är det plötsligt väldigt lätt att ta itu med en massa annat hemma.

Var och en har sin syn på saken.

Det slår mig gång efter annan hur man behöver ta in en annans synvinkel i en diskussion för att förstå vad den personen kommer ifrån. Oftast är det min man det gäller. Jag tycker det ska vara städat hemma och han ser inte stöket jag håller på gå under av. Så är det.

Total ärlighet kanske inte alltid når fram men den är ändå bättre sagd än inte.

Med total ärlighet menar jag inte att man ska säga att någon är ful eller dum. För det är inte total ärlighet. Total ärlighet i så fall är att man själv inte har mer att komma med än att säga något sådant, eller att man själv inte har förmågan att se det vackra i saker och ting och istället är alltför stressad för att kunna annat än irritera sig på den person man behöver beteckna som ful eller dum.
Nej, med total ärlighet menar jag just det -vad man själv upplever och vad som gör att man gör som man gör. För om inte annat så mår man bättre själv av att känna att man står upp för sig själv. Det handlar alltså inte om att starta bråk utan att ta hand om sig själv. Säga "Jag mår inte bra av det här" istället för att gå runt och sura eller bli arg och få ett utbrott.
Och kanske än mer viktigt när det handlar om  någons chef och därmed arbetssituation.

Vid läggdags är djurägarens oro stor nog att ringa.

Jourdags och det slår aldrig fel. Det kan vara hur lugnt som helst på telefonen hela eftermiddagen och kvällen men sen, när man tänker att man ska gå och knyta sig så kommer samtalen.
Jag antar att det är mänskligt. Att man inte kan sova gott om natten om man inte kollat upp det man känner oro för.

Stor trötthet stjälper ofta litet göromål" eller "Det man inte hinner på dagen får man göra på övertid"

Små saker man bara måste göra blir så mycket jobbigare och tar så mycket längre tid om man gör dem när man är trött. Och ändå måste man ibland sitta där på kvällen och göra det, för det finns ingen annan tid. Eller så orkade man inte förrän man har kniven på strupen...

Efter regn kommer sol och efter sol kommer mer regn.

De brukar ju säga så, att efter regn kommer sol. Men bor man i Jämtland vet man att det kommer regn snart igen. För det regnar väldigt mycket här.
Och man vet att livet går upp och ner och bara för att det kommer något glatt efter jobbigare stundet betyder det inte att de jobbiga stunderna försvinner för alltid. De kommer och går, livet ut.

Kroppsspråk är också ett sätt att påpeka saker.

Jag försöker nå fram till min man. Men nu har jag tjatat så mycket att jag med hela kroppen försöker tala om för honom vad jag tycker. Jag vet inte om det går fram men vi får väl se. Om det blir TV.n eller jag som vinner.

För alla finns en gräns och för föräldrar flyttas den hela tiden.

Jag kände så idag. Att man kommer till en gräns någonstans där man inte orkar med. I jobbet blir det så, och mina arbetskollegor kan också komma till en gräns där de till slut måste säga ifrån.
Sen kommer man hem. Och man kan slå sig blodig men gränsen man har får man vackert flytta. Som att få barn att städa. Jag får byta inställning tror jag. Stänga en dörr kanske kan hjälpa? Så man inte ser skiten.