"Med ärlighet når man långt. Med omtanke når man längre."

Jag försöker vara ärlig och tänker att med en sån där total och inre ärlighet så kommer man nå andra människor, göra sig förstådd. Jesper Juul tycker också att man ska vara ärlig -mot sina barn.
Och det är väl bra. Men efter ett tag måste jag erkänna att ärlighet blir tråkigt. Det blir torrt på något vis och man känner att det behövs annat i en relation än bara ärlighet. För utan omtanke om varandra har man ingen relation. Det är att med bry sig om andra som mänskligheten börjar.

"Nackdelen med personlig utveckling är att den bara utvecklar en person."

Det är lite självironiskt idag. Jag har under hela mitt liv reflekterat över hur andra beter sig, över gruppdynamik, min egen del i relationer osv... lite sådär som en hobby.
Och någonstans inser man också att det inte spelar någon roll hur mycket jag gör för alla andra är som dom är. :)

"För den som har bestämt sig finns ingen återvändo förrän ett nytt beslut har tagits."

För så är det. Har man bestämt sig så har man och då är det vad som gäller. ...fast man kan nästan alltid fatta ett nytt beslut ända tills man gjort det man bestämt sig för.

Sicken tur! :)

"Life is lika a box of craft. It´s up to you what you make of it."

Moster, lillasyster tillika svägerska kom några dagar innan jul för att vi skulle hinna landa. Mina föräldrar kom över ett tag på julafton tillsammans med julmat, goda miner och julklappar till barn och barnbarn.
Dagen efter är det dags att tänka på jobbet igen då jag kliver på jouren mitt på dagen.

Vi gjorde inget speciellt av julen i år. Tog det som den kom. Vi hade alla en massa stök kring annat innan och det kändes lugnast att inte stressa upp sig. Istället satsade jag på att vara nära barnen, hinna se, höra och krama dem.


På juldagen har jag och maken helt olika uppfattning om hur julafton var. Trots att vi upplevt dagen tillsammans och därmed varit med om samma saker.
Det får mig att tänka på att vi är många som har samma förutsättningar och ändå gör vi helt olika saker av dem.



GOD FORTSÄTTNING!!!

"Skinka, julklappar, pepparkakor och glögg... men en God Jul får bara den som mår bra längst inne i sig själv."

Jag ska direkt börja med att säga att självklart känns det inget bra i dessa tider för den som inget har. För den som är utanför samhällets annars så självklara julfirande, dem som Karl-Bertil Jonsson besöker varje julafton. För hur bra självkänsla man en må ha så står man fortfarande utanför och för alla känslor man kan få av det har jag full respekt.

Men för de övriga. För alla dem som har råd att köpa lite julmat och någon klapp och som har haft orsak att ge sig ut i julruschen om så än för en endaste klapp så tror jag ändå att det inte spelar någon roll hur mycket olika sorters julmat, dricka eller chokladbitar man sitter med där på kvällen om man inte själv mår bra längst inne i sig själv. För med en bra självkänsla behöver man inte alla de där dyra sakerna och prylarna. Det kan ta tid att nå tid. Jag kan ser framför mig ungdomen med senaste tekniska pryl i händerna hånskratta åt mina ord om att vara lycklig inombords och inte behöva det ena och det andra. Men tänk om du plötsligt blir av med allt det där vem är du då om du inte har en bra självkänsla att stå på?

Så se till att krama dina barn lite extra och påminn dem om att du älskar dem även när de sparkar, skriker, bråkar och vägrar ta på sig kläderna på morgonen när du har bråttom iväg på jobbet. Att du älskar dem då lika mycket som när du stoppar om dem på kvällen och tittar på deras underbara sovande ansikte och undrar hur du någonsinn har kunnat säga ett enda hårt ord.
Krama dem utan orsak så de vet i djupet av sitt hjärta att de alltid kommer vara älskade för dem de är. För det är där självkänslan, grunden i vår tillvaro, börjar.

"Till den som bara ger finns ingenting att få."

Det är flera saker som lett fram till dagens ordspråk. Dels för att jag funderat en del på hur mitt eget beteende spelar in för hur jag blir bemött. Ibland krockar ju ens inre med hur man för fram det på utsidan och då får man inte den reaktion man förväntar sig.
Detta ledde mig fram till en sida om sk Enneagrammet. Det är ett slags personlighetstest, i vilket en av personligheterna bland annat beskrevs som; Ger och förväntar sig därmed att få tillbaka samma sak från andra och förstår inte att det beror på andra saker om man får uppmärksamhet eller inte. Inte exakt så, men på ett ungefär.
Och samtidigt lär de ut på Kyrkis här (Kyrkans barntimmar) att man ska bemöta andra såsom man vill bli bemött själv.

Eftersom jag är en ständig tänkare förde det mig vidare till filmen "Vad kvinnor vill ha." med Mel Gibson i. Den där han får gåvan att höra vad andra tänker. I den filmen förekommer en beige tjej, som går runt och servar alla och säger God Morgon och så men ingen ser henne.

Jag har inte funderat klart ännu, kanske har du svaret på frågan. Om varför de där personerna som går runt och ger hela tiden till sin omgivning faktiskt ofta inte får själva. Jag har en sådan person på mitt jobb, du har säkert också någon sådan i ditt liv.

Vad tror du?

"När minnet av höstens töväder ligger som ett istäcke under snön är det lätt att bli tacksam för fyrhjulsdrift."

Det hände sig nämligen igår i korsningen nedanför sjukhuset att jag hamnade bakom en stillastående bil. Den körde igenom korsningen och stannade sedan som om dess förare väntade på något. Så jag väntade, och väntade, och väntade. Till slut gjorde jag vad en försynt människa kan uppleva som jobbigt, nämligen tutade på bilen framför.
Efter en stund kom bilens förare ut. "Shit, nu blir det bråk!", tänkte jag och vevade ner rutan redo att be om ursäkt och samtidigt förklara att jag kan ju inte stå här med baken fortfarande i korsningen mitt i full julrusning.
Det visade sig att bilen framför satt fast i en isfläck och befarade att hon skulle rämna rakt in i en parkerad bil strax bredvid så om jag kanske kunde backa undan?
Jag tvingades inse exakt hur halt det var ute när min buss plötsligt slirade på framhjulen. Och då var det med stor lättnad och glädje jag kopplade in fyrhjulsdriften och snabbt kunde ta mig därifrån som om jag körde på en grusväg.
:)

...och ja, jag frågade bilens förare om hon ville ha hjälp men hon tackade nej och ville bara att jag skulle backa så hon kunde prova att backa.

"Nisse grå skyndar att göra allt klart, för det vore inte fint att under granen ha bart."

Ja, det var ju inte ett ordspråk egentligen utan mer ett litet rim. Fick bara lust att skriva det.

Jag har drabbats att julångest och det trots att jag verkligen intalade mig att det skulle gå bra, detta år, att göra nästan ingenting. Hålla allt på en minimal nivå.
Ändå så är det tusen och åter tusen saker som jag måste göra och tiden räcker bara inte till. Då borde man inte facebooka och blogga säger vän av ordning men faktum är att man måste ha små andhål i vardagen för att klara av att fortsätta göra saker. Så dem kommer man inte undan.

Nå, det är väl bara att logga ut och fortsätta. Barnen måste ju ha tårta och julklappar... eller vad de nu ska ha.

"Det är när livet kommer ikapp en som ångesten gör sig påmind."

Det låter allvarligare än det är även om det ligger en viss sanning i påståendet. Såhär inför jul är det lätt att bygge, julklappsinköp, jobba extra, komma ikapp gamla synder i jobbet, pussa barnen extra mycket, gå på luciafirande och julavslutningar och skicka julkort liksom blir lite för mycket. Även om man verkligen försökte dra ner på allt så är det svårt att ställa in julen även om det är vad som förmodligen skulle vara det bästa vissa år.
Så när småångesten gör sig påmind och jag tänker efter var den kommer ifrån och inser att jag behöver dra upp huvudet ur sanden för att syna allt i sömmarna så räcker tiden ändå inte till för att se allt. Hur man än gör så hinner man faktiskt inte ta kontrollen över alla saker ibland även om en hurtig utvecklingscoach står och ropar att man hinner, det handlar bara om prioritering!

Men skam den som ger sig! Det är iaf något som man får med åren, vetskapen om att det oftast kommer en morgondag och gör det inte det så var det skit samma ändå. :) Livet är till för att levas, inte styras.

Ha en god fjärde advent!

"Den som har hål i hjärnan gör bäst i att lägga ner allt vad julstress heter."

Jag blev utbränd light i somras. Diagnosen heter depression, eller egentlig depression om man ska vara korrekt. Jag tänker att den som inte varit deprimerad och utbränd har inte en aning om vad den pratar om. Jag har nämligen haft båda diagnoserna och jag kan bara säga att de är lika lika varandra som öroninflammation och halsont. De sitter båda i huvudet men det gör ont på olika ställen.

Är man deprimerad ser man ingen mening i att gå från punkt A till punkt B. Är man utbränd förstår man inte hur, eller ens att man ska från punkt A till punkt B. Att vara deprimerad är som att ha gröt i hjärnan och att vara utbränd är som att ha hål i hjärnan.
Och har man hål i hjärnan är det liksom ingen idé att ens försöka julstressa för man kommer ändå inte lyckas med mer än man lyckas med. Så i år blir det jul.

"Det är omöjligt som ung att veta hur ens val ska te sig senare i livet."

Funderingen kommer dels från att vara bonusmamma till en 18 åring som inte följer den förväntade vägen man antas ta i livet. Det är väl långt ifrån alla som tar den förväntade vägen men någonstans tycks omgivningen ändå vara mest lugnad när man gör det som förväntas.
Och jag tänker att hennes val nu kanske inte kommer spela någon roll senare i livet eller så kommer de val hon gör nu färga hennes liv många år framöver. Det kan ingen veta. Och det får mig också att reflektera över mitt eget liv och hur jag alltid försökt göra rätt och välja klokt och ändå kan jag se att mitt liv hade sett annorlunda ut om jag hade gjort andra val.

Oavsett är det ändå skönt att leva i ett land där man fortfarande har ett val, fast man är till åren kommen.

"Med tiden löser sig den mesta skiten."

Jag har julstädat idag. Och det är, efter en höst full av aktiviteter andra än att städa hemma, som man inser att med lite blötläggning och väntan så löser det mesta upp sig och blir lätt att få bort.
Man kan också tänka att efter ett jubord på jobbet så inser man, i bilen på vägen tillbaka till jobbet, att en hel del skit rinner under broarna ibland men att det ändå reder sig med tiden. :)